Kamp

Ligger i soffan och lyssnar på pluttens små ljud från spjällsängen.
Tog ledigt från jobbet idag eftersom Madeleine ska skriva sitt sista prov på sin PT-utbildning. Jag är inte orolig nånstans. Hon är så galet duktig på allt hon tar för sig att göra. Är otroligt stolt över min lilla gumma.

Har haft en lite bättre period nu med ett par löprundor, promenad idag, bättre kost osv. Ska verkligen hålla i det här till helgen så att det blir en roligare väg- och mätdag på söndag än sist. Har fuskkikat lite på vågen och det ser rätt bra ut. fy fy.

Gick upp för mig igår hur jäkla bra jag har det. Satt och tittade på madeleine medans hon gick runt och fixade och donade. Hade precis lagt plutten och läst saga. Insåg verkligen hur oviktigt det är med jobb och pengar egentligen. Inte att ha det, för det är ju väldigt avgörande för hur man ska kunna leva. Men däremot hur dum man är som låter sånt ockupera sina tankar efter 16.00.
Även fast jag har det jobbigt på jobbet och står i valet och kvalet om vilken väg jag ska gå och vantrivs med situationen som jag gör, så är jag ändå lyckligare än jag nånsin varit. Detta tack vare ett litet glädjepaket som varken kan gå eller prata och tack vare en kvinna som bara med en blick eller ett leende målar hela min, annars gråa, tillvaro med färger som jag inte ens visste fanns.


Min blogg heter "Kamp" - för det är så det mesta känns egentligen. Men med min familj till hjälp så känns det mer som en semester med helpension.