BLOD, SVETT & BLOMKÅLSÖRON

Missförstå mig rätt, jag älskar att träna, på gränsen till vad som kan kallas för träningsnarkoman ibland, men herregud vad jag älskar en lördag, min vilodag.

När jag avklarat styrkepasset på fredag lunch pustar jag ut, det är helg, det är vila. Träningsvärken, alla blåmärken och små skavanker från Ju-Jutsun gör sig påmind. Kroppen är öm, men ack så glad. Nu ska det få vila. Redan framåt fredagskvällen brukar träningsvärken från dagens tidigare styrkepass komma smygande. Just den här gången var der triceps som ömade mest. Oftast blir det tidigt i säng (törs knappt berätta att jag somnade 19.30 igår).

Och så kommer då lördagsmorgonen, man vaknar totalt utvilad efter minst 10 timmars djup sömn. Träningsvärken känns ännu mer idag, men det gör fortfarande ingenting, kroppen spritter av glädje. På lördagar äter jag och familjen alltid en extra lyxig frukost i stil med en bättre hotellfrukost (jag äter alltid frukost, men då oftast mest gröt). Dagen spenderas sedan vanligtvis med familj och vänner.

Framåt kvällen, ja typ som nu i skrivande stund, brukar det börja pirra och rycka lite i kroppen. Träningssugen. Börjar längta efter morgondagens pass. Så här under sommaren när klubbarna har sommaruppehåll blir det mest löpning. Tänkte nog testa milen imorgon kväll. Sen börjar en ny hård träningsvecka igen.