Vägen till min första IRONMAN

Nu har man harvat med olika löppass men ändå inte i den utsträckning man gjort tidigare. Dock känns det ändå som man kört på med allsidiga pass. Men vad det är trögt i löpsteget! Vet ju att man förr med lätthet kunde ligga i 5-tempo på så kallad medelhård distans. Men nu känns det som en tuff gräns.

Det är inte helt lika enkelt som tidigare. Tror ju förstås att det handlar om självförtroendet. Att man nu inte vågar springa på o pressa sig som man gjort tidigare i pass som tempo eller snabbpass. Dock går det bra i kort intervall pass. Men varför denna tröghet?

Vet att 2009 så hade jag hårdare disciplin på alla dessa pass. Problemet då var egentligen att jag körde för hårt på de lätta distanspassen. Vilket jag då tyckte var dumt eftersom man skulle just ta det lugnt på dessa pass. Men dessa pass kanske härdarde än tillsammans med kvalitetspassen. Men då körde jag verkligen hårt och nästan bära eller brista vid varje pass. Väldigt resultatinriktad också. Och då kändes ett pass som helkört om jag inte låg runt 4.30-tempo. Om jag hamnade ngt över det var det ok men inte bra. Men då var målet att ta igen detta nästa gång vid ett kvalitetspass.

Men nu vågar jag inte pressa mig. Varför? Tänker jag för mycket? Bara att köra så kommer det till slut? Har det med vikten att göra? Skyller jag på detta kanske?

Nu inför tävlingen Kraftprovet på fredag har jag direkt inget självförtroende. Tittar på om jag kan hamna runt timmen och inte ta slut. Så har jag ju inte tänkt tidigare utan då har jag bara tänkt att köra på hårt och se vad jag hamnar men inte nu. Nu vågar jag inte bli dödstrött efteråt. Varför?

Kanske bara att fortsätta kämpa på, så kanske det lossnar igen. Men blir så trött på att man får kämpa så mycket för att nå tider som var så enkla tidigare. Och dessa enkla tider tyckte man var en piss i havet. Man ville ju förstås ha ännu snabbare tempo.