Lisa1's Blog

Laddade inför löpturen med en kopp svart kaffe och en bit mörk choklad. Mmm. Vet inte om det var det som gjorde tricket men jag hade i alla fall fin fart i benen hela vägen. Det hjälpte säkert till att jag bitvis hittade riktigt bra löpteknik med liksom tassande, lätt framfotalöpning. Det är så härligt när det stämmer, känns som om man flyter fram och man får en himla bra fart!

Flåset däremot kändes si sådär. Frustar och går an, jag lyssnar ju på musik och tänker inte så mycket på det, men jag ser att folk som är ute och promenerar i godan ro hör att jag kommer och vänder sig om för att se vad sjutton det är som kommer farandes.

Sammantagen blev det en härlig tur, trots att jag hade ordentlig träningsvärk i rumpa och baksidan av låren av skivstången i torsdags.

Fick just veta att min tonåring ska till Malta på träningsläger med sitt fotbollslag. Han är så klart överlycklig och ska så vara. Men för mig kommer det att bli en pina. Jag har en fallenhet för katastroftänkande och min stora, stora skräck är att det ska hända ungarna nåt. Dessutom kommer jag allt för väl ihåg min första charter till just Malta när jag var 17. Det gör mig inte direkt lugnare om jag säger så. Varför måste barnen bli stora och göra saker på egen hand?

Fast det är klart, det kan hända saker var som helst. Man kan resa jorden runt, göra otroligt våghalsiga saker och leva tills man är 90. Och man kan ha den maximala oturen att få ett handbollsmål i skallen på gympan och ryckas bort helt i onödan när man är åtta. Det är ingen idé att grubbla och oroa sig. Och gör man det ändå, är det bara att snöra på sig löparskorna och springa bort det. Häpp!