Klara färdiga gå....eller spring

Idag var planen att fint väder skulle betyda cykel till dotterns fotbollsträning 18. 00. Tjejen är 12 år och vi bor 15 km ifrån fotbollsplanen så det blir en bit. Sagt och gjort vi gav oss iväg klockan 16 .00 för att slippa stressa. Vi hade bestämt att hinner vi in i god tid så åker vi och äter innan vi tar oss vidare till träningen. Vi har cyklat in 2 gånger tidigare och då har det tagit ca en timme i behagligt tempo eftersom hon skall orka träna 1,5 timme till. Sandra får alltid ta täten så hon får bestämma tempot. När vi kom ut på öppet fält så fick vi kraftig motvind och jag blev lite orolig för hur det skulle gå. Ett tramptag och vi stod still så jag blev både förvånad och glad över att sandra fortsatte att kämpa utan att surna till. Hon kämpade otroligt bra i 2 km och sen svängde vi av och fick sidvind istället, det underlättade lite i alla fall. Med sidvind cyklade vi i 6 km innan vi kom ut på större landsväg där vi återigen fick äckligt mycket motvind igen. Vi cyklade på och väl inne i stan så stannade vi till på en busshållsplats där sandra säckade ihop. Hon var helt slut... Hon tog några djupa andetag och drack lite vatten och sen kollade jag klockan 16.42. Vi hade cyklat fortare än någonsin trots motvinden.

Vi cyklade vidare till en pizzeria där sandra köpte sig en kebabrulle och en cola, jag tog en sallad. Så satt vi där och vilade ca 30 minuter innan vi tog oss dom sista 3 km till fotbollsträningen. Jag lämnade av henne  där och cyklade vidare hemåt. Det tog mig 10 minuter från fotbollsplanen till den vägen som vi vanligen svänger av vid. Nu hade jag ju medvind så det gick ju ganska enkelt, Då poppade plötsligt den där lilla vita ängeln upp på min axel och sa - Marie, nu har du vart duktig. Tänk på att du ska jobba inatt, ta inte ut dig!

BANG!!!

Så satte sig den röda lilla djävulen på andra axeln och sa -Skärp dig nu, här har du ju cyklat 1000 gånger fortsätt nu, ta den långa vägen.... Eftersom jag har så dåligt omdömme så blev det den långa vägen som innehåller uppförsbackar och en klurig liten grusväg som  till min stora fasa hade piffats upp med nytt tjockt grus. Givetvis mötte jag här också motvinden igen, vilket medför att jag fick ett skapligt benpass....

Men nu känns det himla skönt att ha 3,5 mil i benen. Cyklade på en helt vanlig kärringcykel!

Å Sandra? Jo, pappa hämtar sandra och cykel med bilen efter träningen.