Never leave it in the hands of the judges

(Läs Del 1 här.) 

Nu tog jag alltså ett steg till: Jag blev 100% drogfri. Jag förstod att avtändningen inte skulle vara särskilt brutal, så jag var inte särskilt orolig. Tänkte att jag får väl ha lite extra tålamod med mig själv de närmaste dagarna, som vanligt. (Kanske kan kläcka en beskrivning på hur det är att sluta med benzo nån gång. Det blir isf en del underhållande läsning :P ) Jag hade varit utan Concertan en vecka bara nån månad tidigare, för att jag inte fixat nytt recept i tid. Men tillfälliga plågor är ju inte lika mentalt jobbiga. Nu skulle jag ju leva på riktigt, helt utan mediciner och droger. Det var liksom inte igår. 

Well, jag gick upp typ 3 kg på 3 dagar. Nästan iaf. Haha. Men det var ganska väntat. Men jag tryckte ner tålamod i halsen också. Bestämde att "Det här är okej, det är värt det". Jag fortsatte med programmet, men fick inte så mycket annat gjort. Ville mest ligga i soffan och låta bli att svara när telefonen ringde. Sov fortf ca 10h/dygn, men efter några dagar bara på nätterna. Orkade inte blogga så mycket eftersom jag hade lite detox-dyslexi och var allmänt rörig i huvudet. Jag kunde väl skriva, men inte korrläsa det jag skrivit och göra det begripligt för er läsare :P Lyssnade på poddar, som vanligt, och vissa av dem - Joe Rogan, Magnus Betnér och Fredrik Wikingsson - tjatade om det där Twitter. Jag hade inaktiverat mitt Facebook-konto och var inte sugen på Google+ - så jag tänkte att, vafan, man kan ju testa iaf… 

Såpp, på Twitter har jag spenderat en stor del av min tid sedan 29 Juli! ;) (@MadisonSWE <- Joina konversationen!) 140 tecken / meddelande funkar visst bra för röriga huvuden :) Jag hittade snabbt ett blivande politiskt parti som verkade intressant och började läsa deras diskussionstrådar. Gjorde en bloggdesign till dem. (Kul att designa nåt som används av andra - var flera år sen sist.) Började följa en massa random människor som helt enkelt verkade sköna och/eller bara läsvärda. Började snacka med massor av folk jag aldrig hört talas om innan. 

Och jag har bestämt att bara vara jag, både på nätet och IRL, fr.o.m. nu. Inte nåt überduktigt pretto, längre. Inte den som fejkar, gömmer sina misstag eller ber om ursäkt för sin existens. Inte den som ställer sig sist i kön och tjurar, när man kan gå förbi den med ett leende. Inte fångad i rutiner och regelbundenhet. Inte den som bara trycker ner sina svagheter istället för att nyttja sin styrkor. Inte normal. Inte lagom. Inte den jag förr trodde att jag behöver vara. Bara jag. Och det går skitbra. 

Kärlek & Respekt. Puss & Kram.