Never leave it in the hands of the judges

Jag skulle ut på min längsta långrunda på länge, förra torsdagen: 16-17 km på 100 minuter var passplanen. Jag googlemappade 16 k. Valde att fortsätta på min lätta asfaltskvällsrunda mot Verkö. Det är en T&R-runda = lätt att anpassa distansen på :)

^{Den planerade rundan. (Förstoras från bildraden därnere...)}

(Btw, jag började visst löparveckan redan förra veckan. Yes, det är min andra löpvecka nu när jag tänker efter. Veckan INNAN förra veckan var ju viloveckan! Hah, tiden flyger… Anyways…)

Drog ut vid kl 22. Skön temp ute, max 15 grader. Hade löpartröja, vindjacka och vindbyxor. Joggade igenom bilverkstadsvägen som jag brukar köra distansmätta intervaller på, förbi Donken och Shell. Tog det lugnt och kände mig lätt och energisk. Fokuserade på intensitetskänslan mer än farten. Det viktiga idag var att klara distansen - inte tiden. Jag har inte använt pulsmätare på flera månader - inte idag heller. Pulsbältet är typ slitet och jag SKA byta det NÅNGÅNG! ;P Men det ÄR rätt skönt att springa utan ett tag faktiskt! Jag gillar att dela in träningen i känslozoner och idag gällde känslozon 3/5.

Jag vek av från Vedeby mot Amiralens köpcentrum. Det är medvetet val att springa vid platser där det finns folk på nätterna, åtminstone alltid väktarbilar och polisbilar. Ofta en och annan moppefjortis och uttråkad skruttbil (läs: 20-åriga killar) också. Sprang förbi köpcentret, under cykeltunneln och ut på cykelbanan längs bilvägen mot Verkö. Kom på att jag kanske skulle tagit med vatten på min långrunda. Men det är så irriterande när det skvalpar när man springer. Iofs så hade jag grymt ljudtäta gamla Koss-skumpluggar i öronen idag... Får köra plugg-vatten-kombon nästa långrunda.

^{Evig klassiker. The Plug™ <3}

Vek in på Ringö och sprang mellan villorna och vattnet längs hela ö-kusten. Farten i iPoden hade gått några slag över 180 BPM och jag började flåsa lite, och jag började bli stel mellan halsen och axlarna. Så jag gick uppför backen i slutet av ön, spolade tillbaka musiken och tog av löparjackan, som har tumhål. Tänkte att tumhålen kanske gav motstånd vid halsen när jag sprang och svängde med armarna. Långsökt…? :) Jag började bli varm och törstig också, så det var lika bra att ta av jackan och knyta den runt mig. Efter backen vek jag av mot Verkö igen.

Jag såg något som blinkade från ett bostadsområde. Första gången tänkte jag inte på det. Men efter några gånger började jag fundera: Var det billjusen som reflekterades bortifrån vägkurvan? Det var lätt bil- och busstrafik. Lite random cyklister också - inte öde trots att det var efter kl 22 en torsdag. Var det något ljus i bostadsområdet? Var det åska? Det åskar väl inte?

Det var ungefär här det började duggregna lite - Nice! tänkte jag. Jag funderade på hur mina gamla skumpluggar skulle klara regnet. iPhonen var oskalad, men hyfsat skyddad i byxfickan under jackan. Det blinkade igen. Jag tog ur högra pluggen - fast det blinkade från vänstersidan. Vet inte varför jag tyckte att det kändes bäst. Jag pratar t.ex. i telefon i högerörat, men idag kändes det som om jag skulle bli obalanserad/"åksjuk" om jag tog ut vänstern. Det måste varit laddningen i luften som gjorde mig bakvänd haha :P Jag är lite som djuren när det gäller väder. När det är på väg att bli oväder blir vi helt galna - jag och korna :P

Jag hörde inget. Tyckte att jag borde höra. Det fortsatte blinka. Lät pluggen hänga och fortsatte springa. Dugget blev regn. NU hörde jag nåt. Stannade till och gick, lyssnade. Tog ut andra pluggen.

Nu hörde jag. Yep. Det åskar. Fett kungligt då! (OBS: ironi)

Stoppade i vänsterpluggen igen och fortsatte springa. Var nära vändpunkten nu, men jag hörde åskan tydligt. Vågar jag springa hela vägen? Många sekunder mellan blixt och åska. Hm, ett steg i taget… Ja, jag sprang hela vägen. Vände och funderade på om jag skulle kunna springa hela rundan hem eller om jag skulle gena genom Gullberna. Vek in på Ringö igen, sprang ner för backen.

KABLÄÄM! WOOSCH!

ÖSREGN! Det var som om allt kom på en gång! Om och om igen! Det tog inte slut! På 1 minut vart jag som en dygnblöt katt. Vad ljummet och behagligt regn - himla mysigt egentligen… Mitt begynnande värmeslag och törst försvann snabbt :) Men åskan var högjudd nu (och på rätt sida av öronen), och allt vatten och elektronik gjorde mig lite nervös. Jag försökte undvika de sjöigaste pölarna och hålla mig på "lagom" avstånd från gatulampor och träd.

Tänkte att jag VERKLIGEN behöver uppdatera mina säkerhetskunskaper angående vistelse i ösregn och åskväder. Man vill ju inte vara för nära höga grejer som kan bli träffade av blixten - om blixten skulle studsa ut i en! Men man vill ju inte vara så långt ifrån att man blir träff-objekt själv! Eller?

Efter Ringö väntade värsta sträckan: Totalt öppet landskap i ca 1 km. Jag hade sprungit 11 km hittills. Men nu gäller det att få upp farten, ta långa flygande steg och försöka hålla sig i luften helt enkelt, tänkte jag. Överstega som en idiot och skita i långpassfarten. Visste att det skulle gå bättre med lite lägre BPM, så jag sänkte till 176 BPM igen och förberedde mig på att gasella fram. Sneglade på en busshållplats. Näh. Där kom en buss. Näh. Jag kör på. Jag klarar det här.

AAAIIIAAAIAAAAIIAAAAIIIAAA! Introt till "Return To Innocence" av Enigma ljöd i öronen. Ok - Fokus nu. Love… att springa i regn. Devotion… att komma hem. Feeling… Lugn. Styrka. Emotion… Rörelse. Spring!

Don't be afraid to be weak.
Don't be too proud to be strong.
Just look into your heart, my friend.
That will be the return to yourself - the return to innocence.
AAAIIIAAAIIIAAA…

If you want, then start to laugh.
If you must, then start to cry.
Be yourself, don't hide. Just believe in destiny.
Don't care what people say. Just follow your own way.
Don't give up and use the change - the return to innocence.

That's not the beginning of the end. That's the return to innocence.