infrva's Blog

Jaa, jag klarade det! Sitter nu i en stuga och blickare ut över Åreskutan och blickar tillbaka till söndagens lopp.

Det var osäkert ändå i det sista om jag skulle åka loppet men efter prat med läkare och koll så tog jag beslutet att åka men lägga nivån lägre. Hålla en jämn låg hjärtrytm så skulle det fungera bra.

Jag åkte buss med Frida(fribo) och hennes trevliga tjejkompisar så det var kul. Vi sov inte så värst många timmar innan vi klev upp vid fyra och begav oss till en skola som serverade frukost, blev bussade till starten där jag hämtade ut mina skidor som hade blivit perfekt behandlade och ompysslade av proffsiga skigo vallare(Tack killar! skidorna var perfekta hela loppet) starten gick vid sju och jag kom väl iväg kvart över. Misstag, för spåren blev väldigt sladdriga och på en del ställen obefintliga genom att det hade kommit ganska mkt snö under natten och snöade även lite under loppet. Första tre km var det som att gå uppför en slalombacke sen var det kö några kilometer till innan man kunde börja glida på skidorna.

Stannade och drack på alla drickastationerna. Fanns både blåbärssoppa, buljong, sportdryck och vatten och bullar. Jag hade även med mig lite energi själv. Stanna och ät och drick är ett bra tips. Solen tittade fram och det var häftigt att få stanna vid alla dessa kända stationer. Väldigt bra arrangerat, dom har gjort det förr...

Killarna stannade överallt kring spåren som hanhundar och pissade medan vi tjejer fick lugnt ställa oss i kön till toaletterna som fanns vid drickastationerna. Kan vara en stressfaktor om man ska jaga en bra tid, men då kanske man inte behöver heller. Många väldigt trevliga människor som var pratsamma längs loppet och även de som stod vid sidan och hejade på , trevligt!

Trodde inte banan var så kuperad som den nu var, det var mkt mer diagonalåkning och mer backar än jag trodde. Kände mig pigg hela vägen, det enda jag känner är lite i låren men det tror jag berodde på att spåren var lite sladdriga, blev lite ostadigt. Jag åkte slalom hela dagen igår, trodde att jag skulle känna i armarna mer.

Pratade med min bror igår, han har åkt loppet några gånger och hans snabbaste tid är 4.12 timmar. Ännu mer respekt brorsan! Jag landade på strax under tio timmar men tar nu sikte på vättern och är ett steg närmare klassikern.

Ska jag göra om det igen? Ja, självklart. Det var en häftig känsla och lite historisk känsla att glida in på målrakan och ha avverkat dessa nio mil i världens äldsta skidtävling. Testa vetja!