Tillbaka till formen

Shapelink o alla andra, låt mig berätta om min dag!

Det hela började med igår att jag kl 01:00 (natten mot fredag alltså) somnade på jobbets
soffa nere på kommunkontoret. Jag vaknar kanske 2-3 ggr av en securitasvakt gasar runt på
området och han verkar jobba heltid just den natten med att söka igenom just renhållningens lokaler. Jag vaknar kl 5 av att första lastbilen lämnar området. Tänker att det är lika bra att stiga
upp och byta om. Jag jobbar som sopgubbe så vi börjar tidigt för att försöka komma hem i tid,
utan raster. Kl 12 är vi tillbaka och jag springer ner på gymmet för att träna en timme
innan nästa jobb - på biografen. Jag känner att jag är trött i kroppen och huvudet men
tänker att det är sista dagen denna veckan där jag jobbar dubbla pass på en dag och kör vidare.

På väg till biografen där jag arbetar näst så ringer min flickvän och pratar om ekonomi. Då jag betalt enormt mycket skulder senaste tiden så trodde jag att allt var undanstökat nu. Men icke sa icke! Ännu ett rejält bakslag och jag nämnde lite lätt i gårdagens blogg att det kanske är dags att ge upp nu? Detta gjorde att tröttheten känns av ännu mer. Under kvällen på jobbet ska vi ha premiär av Knight and day och en och samma film ska rulla genom två projektorer där det är ca 15 meters avstånd mellan varandra. Alltså ingen lätt historia! Jag övar med en erfaren maskinist och det går rätt bra. När jag sedan är ensam på jobbet och ska köra första föreställningen så flyter allting på jättebra! Jag går lugnt och metodiskt igenom programmen och inställningarna och är nöjd över en bra föreställning! När kvällen faller på gör jag exakt samma sak inför sista föreställningen. Vad händer då? Jo, maskinhaveri. Inte bara en gång på en halvtimme, utan 5-6 ggr. I två salonger sitter det 75 personer vardera och väntar. Med kollegan på telefonen och en kollega bakom mig som frågar om vi ska ställa in försöker jag klippa ihop den sargade filmrullen igenom + hitta rätt inställningar. Inser efter 30 min att det är rätt inställt och allting men det fungerar ändå inte. Här känner jag en fruktansvärd frustration och slänger ett par 3D glasögonen av plast i väggen. Hur frustrerade är det inte att bara se allt gå fel men du vet inte varför? Allt är egentligen rätt? Suck.. Det var bara att dela ut 170 st ersättningsbiljetter och be om ursäkt till alla gäster. Andas tänkte jag! Det är första gången på 2 år som det delas ut ersättningsbiljetter av detta slag, och när jag känner att man kanske? är anledningen till detta så känns det inte alls kul.

Resten av kvällen är okej och jag stämplar ut strax efter midnatt. Jag sätter mig vid
jobbets dator och inväntar nattbussen 02:15 hem. Jag småslurmrar till och inser att jag måste gå ut för att inte missa bussen. Utanför sitter det en tant i busskuren och jag tycker att jag känner igen henne men lägger ingen energi vid det. Vill bara hem nu! Men precis innan bussen kommer så frågar hon mig om detta är bussen till hennes by. Nej säger jag och går på. Väl inne på bussen så är det knökfyllt då kroken stängde en 15 min innan bussen gick. Jag sätter mig längst bak och hoppas att inga alkoholiserade sångfåglar har fått biljett till bussen. Då ser jag tjejen/tanten vid busskuren gå bakåt, skulle inte hon till en annan by? Hon sätter sig där bak också och känner då igen mig, fan! Då vi har gemensamma träningskamrater osv och varit på samma tävlingar innan så har hon mycket att prata om. Men att folk inte fattar att de inte är välkomna? Några hållplatser senare hoppar min flickväns arbetskamrat på bussen och så även min bror. Äntligen några jag känner tänker jag! Det gjorde dock det hela bara värre. Den här tjejen/tanten börjar snacka med min flickväns kompis och blir verbalt ägd men ger inte upp för det. De hinner prata om allt från silikon till ställen de bott på inom loppet av ett par sekunder. Att resan är 40 min lång gör inte det hela bättre. SKJUT DOM! Skadeskjut en av dom iaf? Kort och gott alltså, resan blir enormt jobbig. När de väl kliver av så gör jag mig redo för att kliva av i byn där jag bor. Jag går framåt i bussen och kommer till ett par som har benen ut i mittgången och jag ursäktar glatt för att gå o prata med chaufören. Det går inge vidare o när jag väl är förbi pratar jag med han som kör om att han ska stanna i byn, han vägrar då köra in i byn utan vill glida vidare på motorvägen. Att jag frågade om han körde IN i byn när jag klev på bussen hade inte spelat någon roll tyckte han. Då kommer killen från paret bakom mig och börjar jiddra med mig och chaufören om just denna saken. Det leder i slutändan till handgemän och jag vill bara av bussen! HEM TILL SÄNGEN, SNÄLLA! Jag blir hotad och känner i slutändan inga andra utvägar än att slå killen som la sig i och ville spela gud/djävulen. Chaufören hejade på och stannar ett par km från byn ute på motorvägen och öppnar dörren. Avstigning för samtliga nervvrak! En timmes lugnande promenad senare är jag hemma. Jag är öm i handen och tänker på en gammal skada/ömhet just där. Får se om ett par dagar hur den beteer sig. Väl hemma så tittar jag in i min sons rum och se han sova gott. I min egna säng ligger min flickvän och sover, jag kan njuter av att krypa ner brevid henne. Äntligen lite härliga stunder denna dag!

Idag är det lördag och jag ska jobba 13-01 på bion och sedan är det laddat för att åka samma buss hem som igår. Önska mig lycka till? Tack för att jag får skriva av mig här! ;)