Tony springer: mot bättre tider...

Ja, då var det dagen då klubbmästerskapet skulle gå av stapeln och nervösiteten var på topp, då tränarna hade på förhand sagt att jag skulle ta hem vinsten.

Jag ville inte göra om samma misstag och ge allt och sedan nästintill stupa :).

Morgonen började med 10KM lätt löpning för att mjuka upp lederna och musklerna efter gårdagens vilodag som kära svärfar tipsat om.

-------

Började precis innan loppet att springa upp för en skidbacke (slalom) som är otroligt brant, för att hinna till starten. Fick upp pulsen, brännnässlor som brännde mig ganska extremt samt myggen som sög som aldrig förr! Kom fram ca 12 minuter innan start. Med drypande svett.

Fick sedan veta att den 4 km korta banan var mycket kuperad, vilket jag kände mig trygg i. Men däremot så slog det mig att loppet går ute i skogen, där vi brukar träna. Men jag har ingen lokalsinne, framförallt inte ute i skogen då allt ser likadant ut.

De hade snittslat banan, men kände att det kommer inte hjälpa mig, då jag brukar springa för långt på träningarna när det är intervall träning, då jag alltid springer fel.

Men som jag tidigare nämnt så är det en utmaning då man inte alltid har fördel med sig :).

Valde att hålla ett mycket lungt tempo (d.v.s. på topp med den som sprang fortast) för att hela tiden veta vilken väg jag skall springa.

Redan efter ca 1.5km kände jag att jag nu vill dra ifrån. Hade otroligt bra spring i bena och kände att backarna inte var något jobbiga, då jag tränat mycket med betydligt tuffare backar. Gjorde ett ryck i andra  backen och kände redan att jag kommer ta hem detta.

Men fick väldigt tidigt bromsa och vänta in, jag höll på att springa fel. Skrek och frågade nästintill hela tiden. Sprang hela tiden en bit framför och pekade med armarna för att veta om jag sprang fel och få ett skrik bakifrån.

Även i slutetskedet så sprang jag åt fel håll då man sprang ut i ett läge där det var snittslatt åt bägge hållen, då man sprunget där tidigare, men nu åt andra hållet. Fick då stanna upp och insåg då att jag stod i spurtstreckan efter indikationer och skrik från publiken som var på plats. Spurten kom, med all kraft som var kvar, ganska mycket.

Klubben var otroligt glada över min vinst då alla hade tippat tid på mig, men alla förstod att jag sprungit lite galet då jag tog lite längre tid på mig än väntat (redan känd för mitt lokalsinne, då de snittslat för första året :)). Lite komiskt, men ändå jobbigt då man önskat att man kunde tagit ut sig betydligt mer och satsat på tid.

Men taktiken höll, vinst!

Kändes skönt att vinna och ha haft med hjärnan under loppet. Hade lika gärna kunnat springa fort, men fel.

Till nästa år så är det tiden som gäller. Blir att nöta in och öva på banan.

Nu är det bara att ladda inför nästkommande lopp som är Läcköloppet som är ett halvmaraton som går av stapeln 29 Juli.

Målet: Mot bättre tider...