Tony springer: mot bättre tider...

Efter ännu ett uppehåll av skrivande och även löpningen för den delen så var det dags för ett inlägg igen, efter många påtryckningar från olika håll.

Har med anledning till studierna valt/ ej hunnit skriva något. 

Min vadskada har för mig varit något av det jobbigaste jag varit med om under den senaste tiden. Fått mig att tänka tankar som att ge upp med tävlandet, tränandet och hoppet har svikit. Har känt mig gravt handikappad.

Vi har alla varit sjuka, någon typ av skada och tanken kanske till och med har slagit oss: misslyckandet, hoppet minskar och viljan börjar tvina bort.

För de som känner mig vet att jag även är gyminstruktör. Torsdagen som passerade gav mig något som tidigare inte varit i närheten av.

En rullstolsbunden dam rullar fram till mig och frågar snällt -kan du hjälpa mig med lite ben övningar?

Första tanken som slog mig var givetvis att det var någon skada av mindre karaktär som skulle tränas upp. Men efter flera frågor så fick jag veta att damen som med vild gissning var runt 50-60 år, ville träna upp rörligheten i sina ben då hon för ett litet tag sedan varit helt totalförlamad från nacken och ner till tårna under några år och precis börjat komma tillbaka. 

Den viljan jag såg i henne gav mig ett helt annat perspektiv på livet. Hon kunde inte gå ordentligt. Gick väldigt långsamt och börjat använda siig av crosstrainer, benmaskiner samt lite andra övningar med kroppen.

Att få visa damen hur man gör benböj och lite andra benövningar med TRX var en lycka. Hon lyckades böja sig ca 2 cm. Syntes inte mycket. Men hon gjorde det! Hon körde ca 3 repetioner och blev trött, men hon hade viljan och var helt slut efter detta. Visade ytterligare en övning. Hon kom ännu längre denna gång. Få se hennes glädje i ögonen när hon nu kunde göra 3 repetioner benböj med TRX band samt komma lite längre ner var en fröjd utan dess like.

Att damen lyckats komma så här långt, kämpa sig fram för att kunna gå, röra på sig som hon nu gör och vill kunna var stort. Hon hade inte bara haft 1 mål, utan flera. Nu kunde hon nästan gå...

Min vadskada smärtar, men jag kan gå, göra annat som andra inte kan. Tacksamheten kan glömmas bort. Efter detta körde jag igång med tung rehab träning igen och denna gång med glädje på läpparna.

Har fått mycket frågor om hur det är med skadan etc. Jag började med en s.k. stötvågsbehandlning som jag tidigare nämt, vilket avslutades för någon vecka sedan då detta inte gav det resultat som vi hoppats på. Vi har nu börjat med elektroniska impulser för att försöka få igång cirkulationen ännu mera. Träningen består av alternativ tränings tills jag får klartecken att börja springa lite lätt igen. 2-3 pass/dag.

Vill även tacka för allt stöd och väldigt kul ännu en gång att jag fick sådant stöd för inlägget som är länkat nedan. Rekordläsningen var smickrande från alla håll och kanter :).

http://runnersworld.shapelink.com/sv/blogs/myblogitem/title/trogen-otrohet-m-aring-l-2012-och-styrka-2

Vill avsluta med:

"Framgång i livet kommer inte från att få bra kort på hand, men att spela en dålig hand väl."
Kenneth Hildebrand