Racerapport Göteborgsvarvet anno 2015.
Denna år hade jag satt målet högre än tidigare, mest för att träningen och tävlingarna det sista har gått bra. Så målet var sub 1.40!

I vanlig ordning reste jag ned med Henrik med tåget till Göteborg (8:09). Tog oss till Frölundaborg, hämtade nummerlappen och drog snabbt igenom mässområdet. Sen med spårvagn från Bokekullsgatan till Nya varvsallén. Upp till Mats och Emma, och deras barn. Preppade tävlingskläderna och intog sedvanliga pasta och köttfärssås. Sen blev det TTT innan avresa till Frölundaborg, vi steg av vid Högsbotorget. Vi tog av oss överdragskläderna och lämnade in bagen på väskinlämningen.
Innan racet körde jag bara enkel värmning i all enkelhet för att få lite puls på kroppen.
Ställde mig i startgruppen. Denna gång ställde jag mig i slutet av startgruppen för testa en ny taktik. Släppa förbi det flesta och sen dra i väg i mitt egna tempo, och undvika start och stopp hela tiden.
Starten gick och vandrade mot startlinjen.
Tyvärr gick denna taktik inte så bra, förmodligen fel startgrupp för att prova den tror jag! Fick hela anpassa farten efter gruppen, ibland lite snabbare och ibland långsammare, och till med gåing på vissa ställen, ex vid brofästet till Älvsborgsbron. Så det blev ingen rytm. Var väldigt pigg i början, så hade man kunnat springa i sitt eget tempo hade jag kunnat bevaka mina kilometersplittar bättre.
Så de 10 första kilometrarna var ryckiga, mycket ryckiga! (till skillnad från förra året som var perfekt, inte ryckigt alls).
Vid 10km, hade jag strax under 48min... så låg ca knappa minuten under tänkt tempo. Gjorde ett försök att bita ihop och köra på fram till Göta Älvs bron. Men benen började stumna, känsla av stockar till ben. Väl uppe på bron gick det väl ok, tog det lugnt för att sedan trycka på ned mot Avenyn. Men nu började jag förnimma krampkänningar, framförallt i framsida lår och fot/vader.
Började inse att detta går inte! Speciellt när jag försökte trycka ifrån och krampen kom, släppte när jag släppte farten igen... gick helt enkelt inte. Och fick jag sidsteppa kom krampen nere vid fotleden. Crazy!
Så vid 17-18km bestämde jag mig bara för att löpa igenom och ta mig i mål utan dra på mig ngt dumt.
Väl i mål var jag inte alls trött! Bara benen som var svintunga (som ett hårt styrkepass för benen). Gick igenom målområdet utan att stanna, lämnade chipet, tog medaljen, sket i finisherkortet och hämtade ut överdragskläderna. Sen vänta på Herr Erlandsson.

Gick helt enkelt inte denna gång, gjorde ett försök men sket sig. Sånt är det! Släpp och gå vidare :-)

Show in fullscreen

Show route distance markers