Peters blogg

Nu så är någon dag efter Vätternrundan har jag analyserat mitt lopp lite mera. Jag har funderat lite på vad som kan tänkas krävas för att fixa loppet på mindre än 10 timmar och jag inser att det blir till och träna mycket och hårt för att det ska vara möjligt. Poängen med tidig start var att det skulle vara mindre vind, färre cyklister och bilister på vägarna och färre människor i depåerna. Det stämde väldigt bra, problemet var bara det att det även var färre cyklister som kunde hjälpa till och dra på slutet. Så frågan är om jag tjänade något på att starta tidigt eller om jag förlorade en massa på det? En annan nackdel med att starta tidigt var sömnen, även om man har svårt att sova innan start så har man några timmar till att ligga och lata sig på ifall man startar vid tre istället för tio som i vårt fall i år. Så nästa gång jag cyklar runt Vättern ska jag starta mellan tre och fyra istället, sen får jag utvärdera det i efterhand.

En annan sak som jag måste blir bättre på är att äta och dricka mera kontinuerligt under loppet, hade jag varit bättre på det i år hade jag nog kunnat hoppa över depån i Hjo, där hade jag sparat 15 minuter och kunnat följa en stor klunga längre. Men eftersom jag var både matt och hungrig stannade jag och det var det rätta beslutet annars hade jag nog tappat ännu mera längre fram.

Så inför nästa Vätternrunda ska jag:
- ha tränat minst 150 mil
- starta mellan tre och fyra
- bli duktigare på att äta och dricka på cykeln
- helst träna tillsammans med andra cyklister för att bli säkrare i klungor

Hur som helst, för att klara cykla de 300 km runt Vättern på mindre än 10 timmar kräver sin man/kvinna. Det är ett riktigt tufft mål att kapa en timme från årets runda känner jag nu, någon gång ska jag lyckas med det men som sagt det krävs en hel del.