Peters blogg

Då var jag återkommen till platta och underbara Skåne efter en kämpig lördagseftermiddag på Lidingö. Lördagen började i ett väldigt lyhört vandrarhem i den kungliga huvudkommunen, efter frukost och påklädnad styrdes kosan mot Lidingö. Jag och tjejen kom till Lidingövallen vid halvelva tiden, hämtade nummerlapparna, och tog det lugnt. Sista maten inför loppet intogs och förberedelserna var klara. Promenerade upp till Koltorp för att kolla av lite starter innan det var dags för oss att ge oss av. Jag försökte ringa till Göran när jag kom fram men hans telefon var avstängd tyvärr, dessutom var vi lite sent ute. Jag ställde in klockan att hålla 5:55 tempo genom loppet för att ha lite marginal till 3 timmar som var målsättningen.

13:20 gick starten för mig, det var lite små trångt i början men inte så det störde så mycket. Efter 5,5 km låg jag några sekunder efter och allt kändes toppen. Jag sprang vidare och här blir banan relativt lättlöpt genom Kyrkviken, första milen gick på 58:26. Fortfarande är känslan fin. Till nästa mellantid höll jag samma tempo, 5:40. Totalt ligger jag nu på 5:47 i snitt vilket är lite snabbare än vad jag hade tänkt mig. Efter 17-18 km börjar jag får krampkänningar i vänster vad i uppförsbackarna och jag tvingas till och börja gå i större utsträckning. Bittert. Vid 20 km har jag tappat all tid som jag hade till godo och snittempot sjönk till över 6 minuter. Här inser jag att jag inte kommer fixa loppet under tre timmar. Efter 20 km blir det jobbigt, vänster knä börjar bråka och jag kan inte springa utför längre heller och uppför får jag kramp. Men jag fortsätter kämpa på, har ju mindre än en mil kvar. Går mer och mer samt stannar längre och längre vid vätskekontrollerna för att försöka få in mer energi till mina stumma muskler. När jag väl lyckas stappla över mållinjen på Grönstagärde är jag lycklig och trött. 3:19:05 blev tiden för året, straffade förra årets tid men lite drygt tio minuter men bommade målet på tre timmar grovt.

Efter att jag dragit på mig mina överdragskläder ställde jag mig vid målet för att gratulera tjejen som kom en stund efter och i och med att hon korsade mållinjen på Lidingö blev hon klar med sin Klassiker. Så jag vill passa på och säga grattis till henne för de fina prestationerna!

När jag fått rätt på mitt knä ska jag iväg och köpa kompressionsstrumpor för att se om de kan hjälpa mig att undvika krampen lite i vaderna, för nästa år är målet än en gång att klämma mig under tre timmar.