Riotrun

Löpning, sim, yoga och massa ultra i terrängen

Vertex så var det del 1

Har grubblat och grunnat på denna diamant från löpåret 2010. Tänkte starta med denna första del med att beskriva mina upplevelse från denna fjällhelg.

Fredag 6 aug.
Vaknade upp tidigt denna fredagmorgon för att avsluta packningen och bege mig till central stationen. Lite efter kl åtta gick X2000 mot Undersåker. Redan från ruta ett i tåget misstänker jag att detta kommer bli livat. En små bladig f.d. tryckare Tomas kommer spritdoftande och slår sig ner brevid mig i första klassvagnen. Han frågar förvirrat ifall jag "SKALL HA MIG EN JÄVEL" men jag avböjer. Hans något oförargliga uppsyn lungar mig något men att ha en hembränt drickande 120 kilosbjässe så nära skapar ingen ro. Hur som helst jag viker inte ner mig och lunchlasangen intas i bistron. Där kommer jag i samspråk med en präst. Blanda och ge denna dag. Snacka om yin och yang.

Efter Krokom då patrasket Tomas och hans skröpliga föräldrar, äntligen kliver av har jag lokaliserat en löpare snet bakom i kupén. Per från Nacka skall oxå debutera i fjällmara sammanhang och vi kommer i samspråk. Jag känner nervositen rinna till men också att förväntningarna höjs. Kul.

Vid Undersåker tar vi sällskap till handlarna och provianterar lite extra och tar ut CASH. Flera löpare hänger vid buss och tågstationen iväntan på nästa avgång.

Väl uppe vid fjällstationen, hittar jag mitt rum och styr upp en lite promenad tillsammans med Magdalena och Per. Vi går sista fyra kilometrarna av banan och det är uppför till hundra procent. Vackert och kittlande att traska upp över trädgränsen och njuta av utsikten. Det torra underlaget förvånas jag över, tänker till lite extra vilka skor jag skall välja.

Lördag 7 aug.
Telefonen väcker mig lite efter sex för efter ca fem timmars sömn. Hyfsat för att vara natten innan denna tävling som jag suktat efter i 11 månader. Redan på lidingömässan förra året då jag träffade arrangörerna till detta event har jag grunat på denna debut. Åtskilliga timmar på bloggar och tävlingens hemsida skall det äntligen bli start för mig med turnummer 69 (mer om varför senare).

Efter en rejäl frukost, blev det att fixa till det sista och ladda för bussfärd mot start. Lyckas få en sittplats brevid en rosspigg Fredrik Stattin som det skall visa sig bor i närheten av vårt landställe Vätö, där jag tillbringat mkt tid i sommar. Fredrik har grunnat på sluttiden och har en skiss på att han gjorde sthlm marathon på lite under fyra timmar, och borde då greja detta på under sju timmar. Min beräkning är mera blygsamma. Trots att jag gjorde en liknande prestation på sthlm. Detta lopp kommer bjuda på 1800 höjdmeter och teknisk terräng vilket är en helt annan historia än platt asfalt, så jag är något messig då jag tippar på en måltid på ca 7 tim 20 min.

Väl vid starten garvar många löpare åt detta pass, jag möter upp Molly som tagit natttåget och bistår med sista pusselbiten i den obligatoriska packningen. Vi snackar runt och ställer oss i startfållan sex till sju timmar.

PANG!!!
1-7km

Starten går smidigt trots trängseln i första vänsterkurvan neråt, jag lunkar på i de bakre leden. Efter ca en kilometer nerför viker banan av in i skogen och lutningen är snart det motsatta. Lera, rötter, sten, vatten möter mig i stridström. Jag växlar gång med lung löpning, tempot är nerskruvat och lutningen är konstant uppför. Tempot är lågt och skorna blir blöta nästan omedelbart.

Jag håller ut i ca två kilometer då jag tröttnar och börjar avancera, plockar löpare efter löpare i den snåriga terrängen. Känner att snart är jag inne i mitt tempo. Banan börjar med en höjdstigning ca 600 meter första sju km, upp till bergspris ett på Välliste. Jag matar på och plockar lite flera sega löpare, ömsom gång ömsom lite löpning i den tekniska terrängen. När jag äntligen når trädgränsen pustar jag ut och ser löpare i fjärran spinna på upp för branten.

Inga vidare hjortron eller blåbär syns till men kroppen känns pigg. Jag mumsar tidigt på en illa smakande bar och inmundigar vatten friskt. Gillar tanken att börja tidigt med intag och inte tappa kraft på grund av energibrist. Skorna sitter gott och benen pinnar på. Vid sex kilometerns skylten möts jag av en drös löpare som varit uppe och stämplat. Jag segar mig upp och försöker njuta av utsikten och gillar uppsynen från de snabba fötterna nerför, som stått på rejält i början. Min taktik är att hålla igen lite för att avsluta snabbt ifall det går. Änligen stämplar jag första kontrollen och ler till funktionärerna som hejar friskt.

7-15 km

Påväg ner märker jag att skorna sitter löst och inväntar läge att knyta, mumsar vidare på en bar som smakar gammal ladgård, men biter ihop käkarna, inte läge att klaga över smak med denna utsikt. Möter Molly påväg upp och och jag stannar till och utbyter några ord. Knyter skorna hårt och forsätter hoppandet nerför mot nästa kontroll. Utsikten är svindlande vacker. Det nästan skär inombords att ösa på i detta magiska landskap.

Kommer i samspråk med en lokallöpare från Edsånger, Iréne som bor i närheten av starten. Vi håller liknande tempo och möts flera gånger under loppet skall det visa sig. Intressant att reflektera i denna trubbiga terräng som bjuder på blåbärsris, rötter, vattendrag och hinder hela tiden. Löpningen går ojämnt men jag slappnar ändå av och försäker insupa atmosfären som bjuds. Idel leenden från åskådare och löpare.

Den strålande solen på himlen och hjälper mig framåt. Tempot är ryckigt, men jag gnetar på och andas i fjälluften som ger mig styrka. Färden nerför mot Ottsjö bjuder inte på mycket löpning men väl tekniska svårigheter. Trampar igenom några vattendrag och leran står mig upp till låren stundtals. Van med tjurruset och ett lerigt xtreme är detta den tyngsta löpningen jag skådat.

In mot kontrollen 15 km och Ottsjö är det dags för vätskepåfyllning i camelen och jag är lite virrig stämplar fort och trängs bland de andra vid denna lilla kontroll. Och vips är ett misstag fullbordat......

fortsättning följer.....

7 km Välliste 1:11:50
15 km Ottsjö 2:07:51