More haste, less speed

Så ligger man här då, däckad av en liten vårförkylning som värsta veklingen.

En hosta som håller på att riva sönder halsen och huvudvärk som testar skallens hållfasthet till det yttersta.

Det är något att ligga här och gnälla om, riktigt frottera sig i självömkan och allmänt jämmer, misstänker att hotet om att sova i cykelskjulet blir verklighet om jag fortsätter så här.

Det är kanske nu man skall ta fram sin mentala järnvilja från alla tuffa långpass. Nu kommer den egenskapen äntligen till någon vettig användning.

Jag skall försöka att uthärda denna farsot med huvudet högt och med en värdighet som anstår en man.

Om jag känner efter riktigt kan jag nog se ett ljus i långt bort i tunneln, det är bara att hoppas att det är öppningen så det inte är ett tåg som kommer.

Spring försiktigt (ni som fortfarande kan ;))

MVH/Bengt