Acookies Blogg

Så var det dags för nytt maxtest, dagen D med andra ord. Kände mig helt ur form, efter en halvtaskig uppvärmning så var jag på vippen att försöka övertala min PT till att strunta i testerna och typ stretcha i en timme. Han brukar dock aldrig vara inne på "hoppa över" något så jag insåg att det bara var till att bita ihop och försöka göra så gott det gick.

Började som vanligt med frivändningar och tog en mycket enkelt på 50 som brukar vara min "magiska gräns", brukar sällan ta mig över det. Men häpp! Nu tog jag enkelt 55 kg! Har aldrig tagit 55 tidigare och det gick så enkelt! Men när vi försökte lägga på till 57,5 gick det inte längre. Då hade huvudet lagt av. Strunt samma, jag var smått euforisk redan här. Vidare till knäböj således. Tidigare personbästa var 87,5 kg och nu tog jag 95 kg! Strosade vidare till bänkpressen och nu var jag verkligen pessimisten av oss, "Det här kommer aaaaldrig att gå, det har gått sååååå dåligt i bänk i flera veckor". Höjde mitt personbästa från 67,5 kg till 72,5 kg! Nu var smilbanden uppe vid öronen och jag kunde inte bli gladare:-) Men det återstod två övningar. Så vidare till marklyft. Gjorde ett par försök på 110 kg men det kändes som om vikten var limmad vid golvet oavsett hur mycket jag slet och drog på mitt håll. Sänkte till 105 kg och lyckades kriga upp stångeländet. Kändes som om någonting typ skulle gå sönder men jag var fast besluten om att det skulle bara GÅ. Ha, ha, skam den som ger sig;-) Nu återstod bara militärpress och jag var allt annat än entusiastisk nu. Jag var ju redan klar! Började med några på 30 kg och min PT såg mycket missmodig ut när jag böjde på benen för att få upp stången, det var tydligen inte koscher;-) Gjorde ett nytt försök på 35 kg men även då böjde jag på benen. Men så tog jag mig samman och gjorde ännu ett försök på 35kg och den här gången gick det!

Sedan gick vi ut för att planera träningen över sommaren. Min galna PT gick något elakt i blicken och skrev raskt upp en massa crossfit pass och löpning... Uuuuurk.... Det här kommer att bli en slitsam sommar;-) Har redan angst inför nästa vecka då det står roddintervaller med blodsmak i munnen på schemat. Det är tur att det är så roligt fast det är så vansinnigt jobbigt! Känns alltid lättare om man får beklaga sig lite också...