tungt

2009-11-03 10:11   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Läs inte det här om du vill bli peppad och få inspiration.

Sitter vid datorn. Det är inte skönt.
Det känns som att sadeln fortfarande sitter kvar i rumpan.

Det här är en låg dag. Har ont. Trivs inte så bra på jobbet.
Har inget körkort. Kaffet smakar asfalt. Har för mycket att göra på för kort tid.
Det är mörkt och kallt. Saknar min familj. Är rätt så fet.

Men men. Man måste väl ha dåliga dagar för bättre uppskatta de bra.

Nihil agere delectat

squash!!

2009-11-01 16:06   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Idag var min bror på besök.
Han behöver komma i form lite mer än vad jag behöver. eller... han är lite längre därifrån om man säger så.

Så idag var jag på honom och sa att; "nu jävlar är det dags!" ungefär.

Då kläcker han ur sig - Squash!

Ja för fan! det är ju sjukt roligt och jobbigt. Har inte spelat sen min far höll igång med det. På den tiden var jag som bäst tränad. Spelade innebandy och fotboll och aktiverade mig ca 11 gånger i veckan. Jag trodde ju självklart att gubben kommer inte ha en chans och trädde på mig guldmedaljen innan jag ens knytit skorna. Men oj oj oj vad fel ute man kan vara. Farsan ägde mitten och styrde runt mig över hela planen. Jag vann väl en eller två bollar. Jag var helt förstörd, medans farsan såg ut att vara redo för en match till. Han skulle lika gärna kunnat sitta i en gungstol med en Dry Martini och ändå vunnit.

Nu är det lite av samma läge. Bror min har kört några gånger vad jag förstår. Misstänker att han har fått in lite känsla för spelet och kommer leka med mig. Får väl se om det finns någon squash-skola på youtube och förbereda mig bättre denna gång. Guldmedaljen lämnar jag hemma. Det här är ju väldigt viktigt. Bror vs. Bror är ju derbynas derbyn. Att förlora är som att dö i detta läge.  :)

Optime olere occisum hostem

Shapelink-abstinens

2009-10-31 13:53   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Man blir ju lite skadad av shapelink.

Det är en väldigt tillfredsställande känsla när man varit ute och sprungit, cyklat, boxats, vadsomhelst.... och man får gå in på shapelink och notera passet man utfört.
Det spelar ingen roll att det bara är ETT till pass man utfört, jag MÅSTE ändå gå in och titta på statistiken. Jag vet precis vad det kommer utvisa, men jag måste ändå titta - hur många pass denna vecka, månad. Antal % på de olika typerna av träning. Hur många kcal jag bränt. Och även fast jag bara noterar vikt och mått en gång i veckan så måste jag även titta på denna statistik... varje dag.
Jag MÅSTE läsa alla nya blogginlägg. Jag måste kolla flera gånger om dagen ifall någon kommenterat mina inlägg, eller om någon svarat till mina kommentarer. Jag har något fel tror jag.

Detta blir helt outhärdligt när jag då blir sjuk. Jag har inget jobb som måste göras. Laptopen ligger där på vardagsrumsbordet och lockar... hela tiden.
Precis som jag så verkar alla andra ha arbeten att gå till på dagarna - detta ger ju en fruktansvärd torka på blogginlägg.
När jag är sjuk så kan jag inte träna - jag har inget nytt att notera. Jag har ingen statistik att uppdatera. Men ända så tittar jag till den, som om jag skulle upptäcka något nytt.

Sedan har jag de favoritbloggarna man läser. Det blir främst marcus, håkan och Madde J. Marcus är duktig, det kommer något varje dag. Men när Håkan får för sig att åka och jaga och Madde helt plötsligt byter bloggplats. Då blir det ju kapitalfel! Tänkte ni inte på mitt begär!? skaffa en iphone håkan! :) Inga mer såna avbrott, tack.

Jag ser på detta med delade känslor. Det är ju väldigt sunt att jag vill så mycket nu med min träning. Att få resultat.
Men denna shapelink-abstinens kan inte vara bra för min hjärna.

Men ärligt talat... jag skiter i det. För det är så jäkla kul.
Jag får nog kalla mig shapelink-nörd snarare än shapelink-beroende.

Nu måste jag kolla hur många cm jag förlorat över rumpan. Det kommer förmodligen stå samma sak som igår.

Nulla dies sine linea

tankar om det förflutna och nuet

2009-10-30 10:42   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Svår ångest över att inte kunna jobba eller träna.

Finns ju helt klart fördelar med att vara hemma. Man får vara med sin underbara familj. Fru och barn är helt klart bästa medicinen.

Sitter och reflekterar över en ny arbetskollega jag jobbat med i några dagar denna vecka.
Han har fått en speciell anställning där arbetsförmedlingen betalar större delen av hans lön. Det är något sorts program för människor som haft det körigt och behöver komma tillbaka till arbetslivet.
Jag upplever honom som en riktig kanonkille som vill göra väldigt bra ifrån sig och som är oerhört tacksam över den chans han fått. Ser honom som ett riktigt tillskott till företaget.
  Jag pratade med min chef och öste beröm över den här killen men möttes förvånande nog av en viss skeptism. Jag blev väldigt förbryllad. Man har gett honom denna chans, men man ger inte honom fullt förtroende från början som man gör med alla andra.
Hade jag varit arbetsgivare och fått en möjlighet att hjälpa en, uppenbarligen bra, människa att komma på fötter igen och skapa en framtid för sin familj så hade det inte varit ett svårt beslut. Jag hade gjort det med stolthet. Han hade haft, och har mitt fulla förtroende tills han sviker det - precis som alla andra.

Det här har även fått mig att tänka på alla de vänner man haft genom livet som föll av längs resans gång.
   M. vars mamma var full hela dagarna och pappa var gammal knarkare. Han hade inte en chans att lyckas. Hade det svårt med skolan, blev satt i specialklass, började boffa på toaletten. Sist jag såg honom gick han och vinglade med en ölburk mitt på dan en vardag som vilken parkbänksalkis som helst.
   R. som kämpade halva livet med att komma ur missbruket och gick på antabusbehandling. Han hade humorn som fick alla att tro att det inte fanns något problem. 
   T. som alltid hamnade i problem tills det kulminerade i ett knivhugg som satte honom bakom lås och bom i ett par år.
   Och några till liknande historier.
Dessa var personer som var underbara människor. De var barn som lekte och skrattade som alla andra. Men de hade kanske inte samma förutsättningar som du och jag. De hade inte det skyddsnätet som fångat upp en när det börjat gå nedåt. 

Har många gånger tänkt på att jag hade velat sitta i en sådan position att jag skulle kunna ge dom en chans att fylla sitt liv med värde. Ett jobb. Ett förtroende. Ett skyddsnät.
Kanske låter som moder Theresa, men det gör ont i mig när jag tänker på mina gamla vänner och hur jag aldrig varit stark nog att hjälpa dem. Man kan tycka att det inte är mitt ansvar - problemet är bara att det är så alla ser på det. "inte mitt ansvar". Och så blir de ensamma och får ingen hjälp.
Att "samhället" ska ta sitt ansvar sägs det ju ofta. Men man har förvirrat begreppet "samhället" med soc, polis osv. Samhället är du och jag. Det är alla.

Många av dem har idag ordnat upp saker och ting själva, men lika många har inte det.

Förlåt mig M, R, T och alla ni andra. Förlåt för att jag inte vågade.

aaaatjoo!

2009-10-29 10:42   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Inte oväntat så blev man sjuk.

Har, med min cykling, verkligen attackerat min kropp.
Har fått hjälpa till med rivning den här veckan också, eftersom jag inte riktigt kan utföra mitt vanliga jobb utan körkortet, vilket är ungefär som 8h träning om dagen. Back to the roots.
   Kände mig lite halvdålig redan förra veckan, men det har hela tiden blivit bättre under dagen. Men igår morse så kände jag att det var nånting på gång. Cyklade ändå mina 2 mil, och när arbetsdagen började närma sig sitt slut så var jag riktigt risig.
   Jag är väldigt sällan hemma från jobbet när jag är risig. Var 2-3 dagar i januari senast. Men när jag nu sliter på med rivningen så kändes det inte hållbart. I dag, med facit  i hand så gjorde jag ett klokt beslut. Får rejäla hostattacker och blir snurrig bara av att gå till kylskåpet.

Fick in tre cykelpass den här veckan iallafall. 6 mil totalt. Hade målet inställt på 12 mil.
Med lite tur så mår jag åtminstone bra på söndag och kan klämma in ett pass till.


Någon som har en bra cykel till salu? har inte så höga krav, kan inte bli så mycket sämre än vad jag har idag. Men det får gärna vara åt tävlingscykelhållet.

aaaaatjooooooo!

En bra dag

2009-10-25 15:30   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Blev väckt 05.30 imorse. NEJ 04.30! Fattar inte ungen att det är vintertid nu!?

Nä... det gjorde inget. Man kan vara hur trött som helst, men när de där bruna stora ögonen tittar upp på en så går ett rus genom hela kroppen och alll trötthet försvinner.
Gjorde lite välling och satt och gosa framför en alldeles för våldsam film. Lekte lite, sen somnade vi om båda två lite grann.

Sedan vaknade fru och vi var båda på uppåt humör.
Det fick bli en promenad till Linus farbror Johan och hans Ursula.
Lite lek i parken och sen promenad hem igen. blev iallafall 75 minuter totalt och några kalorier som lämnades på vägen.
Väl hemma fick vi för oss att laga Krabilurer.... krabilurer? Det är en slags söt och tjock pannkaka som min ömma moder brukade laga när jag var liten. Det var inte samma grej nu, men galet mättande. Tror dock att de där kalorierna sprang ifatt oss och fick med sig ett gäng släktingar på vägen.

Nu håller vi och pysslar lite hemma och föröker oss på lite smarta saker för att reda ut vårt uselt planerade hus.

Kort och gott - en riktigt mysig och bra dag.

Börjar dessutom känna mig lite laddad och sugen inför veckans cyklande.
Planen ser ut som följer:

• Måndag: cykel till jobbet 2 mil.


• Tisdag: cykel från jobbet 2 mil


• Onsdag cykel till jobbet 2 mil


• Torsdag: cykel från jobbet 2 mil


• Fredag: cykel till och från jobbet 4 mil

 Totalt 12 mil.

Hoppas att det håller.

Jag bröt ihop

2009-10-23 23:28   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Jag klarade 8 mil på 2 dagar.
Men inte 12 mil på 3 dagar. Inte ens nära.
Det fanns inget mer att hämta. Min kropp var som ett tomt skal imorse.
Kom ungefär 4 km, sen blev det tvärstop. Jag hade inget att säga till om.
Kroppen lystnade inte på viljan och klev av cykeln i protest.

Nu blir det vila hela helgen. Jag vill iallafall klara 3 dagar nästa vecka.

Godnatt

ps. svårt irriterande att min shapelink skiftar över till engelska lite titt som tätt. ds

Premiärcykling - både bu och bä

2009-10-21 08:38   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Cykling nr 1 avklarad.

Får korrigera avståndet efter att jag mätt upp mer exakt på shapelink. 19,3 km var det.
Tiden är något som man helt kan bortse ifrån denna gång.
Jobbade över igår vilket ledde till att jag inte hann köpa lyse och reflexer till cykeln.
Då mer än halva vägen helt saknar belysning så blev det lite krångligt.
På cykelvägarna så var det inga problem med bilar såklart, men när man bara ser 1-2meter fram så blir man ju aningen försiktig. Ibland fick jag stanna och vänta på att en bil kunde lysa upp banan.
Sedan kom några km landsväg som är så gott som helt utan trafik. Där fick man både cykla väldigt sakta och sedan hoppa ner i diket när det väl kom någon bil.

Sista kilometrarna vär värst. Smal 70-väg. Tungt trafikerad. Fick leda cykeln i diket hela sista biten. Tror det var ungefär 2-3km, som tog 40 minuter. Inte riktigt enligt planen.

Kroppen då? - kändes helt ok. Vet inte om jag kan påstå att det var jobbigt alls. Lite nyp i låren och lite småont i rumpan. Tror hemvägen blir roligare.
SKönt att se att man brände över 1100 kcal. Det blir alltså över 2000 kcal om dagen om jag fortsätter med det här.

Tight like a tiger!

Laddar inför cykling

2009-10-20 14:25   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Sitter på firman och laddar inför mitt nya liv som körkortslös.

Imorgon ska jag gå upp 04.15. Klä på mig sjukt varma och vindtäta kläder. tejpa fast en tjock handduk runt sadeln på min cykel (får svåra smärtor i rö--n). Ta första trampet ca 05.10. Har redan en aning om hur första metern kommer kännas. Första metern av 19800. Ser framför mig hur det kommer kännas imorgon runt 16-tiden med 19800 meter och en arbetsdag i benen, när jag ska ta första trampet hem igen..... 19800 meter till.
Jag är inte jättesugen. Det vore dock skönt att klara det åtminstone 1 gång. Men med rätt inställning så borde jag kunna fortsätta.

Wish me well

101 på 70-väg = inget körkort

2009-10-18 20:31   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Antingen kan man ta sig i kragen och se till att komma igång med träningen.
Men jag har hittat en genväg.
Att bli av med körkortet och därmed tvingas att cykla 4 mil till och från jobbet varje dag.
Det måste ju bara ge resultat.

Men det är inte hur lätt som helst att komma igång med ett sådant program.
Man måste ju först och främst ha den där fingertoppskänslan då man känner på sig att södertörnspolisen gömmer sig på andra sidan kröken. Och sedan vara riktigt snabb på att gasa fort som f-n. Det är väldigt viktigt att komma upp i över 30km/h mer än angiven hastighetsbegränsning.

Jag måste vara den första i världshistorien som kommer få sitt träningsprogram upplagt av länsstyrelsen. Om två veckor så får jag veta hur länge jag får träna.


Mer seriöst dårå.... förlåt mig, alla som påverkas av min klantighet.

Förlåt Madeleine