Morgonstreak 7/30

2009-10-08 09:34   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Jag säger som Petter: Det går bra nu! Löpning imorse, 5 km igen, fast den här gången var visst de 5 kilometerna 5.7... Men jaja, close enough. Smalbenet protesterade inte idag heller, duktig kropp!! Svullnaden har gått ner helt nu och det känns inget om jag trycker där, så jag kan nog snart friskförklara mig själv. De där jäkla sköterskorna på VC tycks ju ändå ha noll koll, så jag tar tag i saken själv.

3 grader ute men idag klädde jag mig mindre än sista och slapp därför svettas ihjäl. Soluppgång, frisk luft, tyst och lugnt ute, bra musik i lurarna. Bra start på dagen helt enkelt. Idag är jag ledig från jobbet, istället jobbar jag med kostrådgivningar hela dagen hemifrån, och ska efter lunch iväg på ett uppdrag som ska bli superspännande. Resultatet får ni nog se i nästa vecka.

I samband med uppdraget tänkte jag klämma in ett pass på Life Åby, styrka ska det bli, men frågan är om de har kettlebells i gymet? Jag tror det, och isf ska jag köra med dem, annars får det bli traditionell slita i vikter-träning. :) Sen måste jag hinna städa ikväll, för imorgon kommer kära mor på besök från norr, då är det bäst att det är fint här...

Förtydligande

2009-10-07 13:08   0 Likes   8 Comments   0 Images

Share

Dagens morgonträning: 40 min promenad. Även idag supertrött, men upp kom jag. Jag har mycket som snurrar i huvudet just nu om företaget så jag har svårt att komma till ro på kvällen. Bra med idéer men det får ju inte gå ut över den viktiga sömnen.

Jag vill förtydliga mitt förra inlägg lite, då jag fått en del kommentarer på det. De allra flesta håller med mig, vilket inte är så konstigt på ett träningsforum, men en del tycker inte som jag. Jag är glad åt att få höra olika åsikter, alla behöver absolut inte tycka likadant. Dock vill jag få fram en sak.

Det jag pratar om är människor som VILL börja träna, men hela tiden skjuter upp det pga ett gäng ursäkter som de skapar för sig själva. Vill man inte träna så ska man självklart inte göra det! Men om man har den där gnagande känslan i magen att "jag borde verkligen börja träna... Jag måste ta tag i det här... nästa vecka så..." då ska man ta till sig av mitt inlägg.

Alla kan. Oavsett livssituation. Jag är helt övertygad. Jag vet människor som har småbarn, människor som jobbar natt, ensamstående föräldrar, som ändå tränar 10 timmar i veckan. Så att komma iväg och köra tre halvtimmar i veckan ska inte vara omöjligt. Jag själv läste heltid på universitetet samtidigt som jag jobbade halvtid på gym, samtidigt som jag hade en egen häst som tog upp tre timmar per dag, samtidigt som jag tävlade i Bodyfitness, viket i perioder krävde tre timmar träning per dag. Herre gud, jag hade ju aldrig orkat med detta om jag INTE tränat!

Den fantastiska Sara, som driver www.träningsglädje.se, skrev en artikel för ett tag sen om hur träning faktiskt ger oss mer tid. Många menar att de inte har tid att träna, men det är precis tvärtom, om du inte tar dig tid att träna så hinner du inte lika mycket på jobbet/hemma sen. Tränar jag en halvtimme tre gånger i veckan så får jag mer tid över på jobbet, då jag kommer att arbeta mer effektivt, jag får mer kvalitetstid med familjen, då jag kommer orka leka med barnen efter jobbet, istället för att rasa ihop i soffan. Jag kanske dessutom kommer att hinna både städa och tvätta samma kväll, så jag kan få nästa kväll helt ledig. Till att träna, ta hand om mig själv, mysa med min familj eller roa mig med vänner.

Som JessicaW påpekade i gårdagens inlägg, ofta är man helt slut efter jobbet, men det är bara i huvudet, kroppen behöver röra på sig efter en dags stillasittande på kontret. Försök skilja på det, att känna att visst, jag är helt slut i huvudet just nu, men kroppen är inte det, den behöver frisk luft. Man måste inte ta sig iväg till gymet, hoppa ner på vardagsrumsmattan och gör lite situps, armhävningar, knäböj, upphopp, aksnek medan barnen ser barnprogram, eller kanske tillsammans med barnen? Eller cykla/promenera/spring till jobbet. Har du mindre än enmil till jobbet så går det oftast snabbare att cykla än att åka buss, man slipper ju stanna på alla hållplatser.

Alla måste inte träna som jag gör, absolut inte, men det är såå värt att ta sig lite tid att bry sig om sin hälsa, för att få ett rikare och längre liv. Jag vill inte trycka ner någon, snarare uppmuntra till att faktiskt ta de där första stapplande stegen att komma igång. Jag vill riva ner de höga murar du byggt upp framför dig, som bara begränsar dig och gör dig olycklig, och visa vilka fantastiska möjligheter du faktiskt har. Jag tror att du kan!

Morgonpass i gymet, och litet ryt (lååångt inlägg)

2009-10-06 12:32   0 Likes   27 Comments   0 Images

Share

Först vill jag bara säga: jag tog mig till gymet imorse, körde 30 min core+ 30 min rygg och axlar i gymet. Jag var trött men jag tog mig dit, så streaken håller än. På bussen till gymet satt jag och tänkte på en sak som gjorde mig lite arg, som jag bara måste få skriva om.

Jag hör/läser så ofta om människor som ska börja träna, vill börja träna, borde börja träna. I mitt jobb möter jag dagligen människor som "inte springer ännu, men ska komma igång nu", eller "brukar springa en hel del men sista åren har det blivit lite dåligt". När jag jobbade heltid på gymet kom det regelbundet in folk för att säga upp sitt medlemsskap, som det visat sig att de haft i ett/två år och ALDRIG andvänt. De hade alltså inte ens gått in på anläggningen en enda gång. Det fascinerar mig, men det gör mig också ganska arg.

Idag vet alla att fysisk aktivitet får oss att må bättre, vara piggare, gladare, leva längre och orka mera. Vi sover bättre om vi tränar, vi hanterar stress bättre, vi blir bättre föräldrar och partners, och vi stärker vår självkänsla. Detta vet alla.

Det jag frågar mig då är "hur kan det vara så svårt?" Vad är det som gör att det känns omöjligt att komma igång? Även för oss som tränar regelbundet kan det ibland vara svårt att komma iväg, ibland vinner bekvämligheten och vi stannar hemma, men vi ser oftast till att ta igen det nästa dag. Men just detta att komma igång tycks vara mycket problematiskt. Vad beror det på?

Jag tror såhär: Männsikor som inte tränar ser på oss som tränar som en speciell typ av folk, "de där hurtiga". Det är naturligtvis helt fel. Vi är inte speciellt hurtiga, vi är vanliga människor som tränar. Det är ingen genetisk skillnad på de som tränar och de som inte gör det. Vi har alla samma förutsättningar. En del har fler kilon att släpa på, en del har färre, en del har någon kroppsdel som gör ont vid vissa sporter, en del har stressiga jobb med mycket övertid, en del är sjuksrivna, en del är föräldrar, en del är ensamstående, en del har åtta barn. Men vi föddes alla med förmågan att röra på oss.

När jag sprang mitt 12 h lopp för fyra veckor sen fanns där en kille som kört 6 dagars-loppet. Han hade hängt sig kvar i området en extra dag för att heja på oss "kortdistansare". Han var såklart sliten, ont både här och där, men glad i hågen, en sån som det lyser om, man behöver inte prata många ord innan man fattar vilken härlig människa man har framför sig. Det enda som skiljde honom från de andra som kört 6 dagars var att han satt i rullstol. No big deal liksom. Han hade jagat runt på den lilla banan med endast handkraft, i 6 dygn. Han tyckte inte nå mer synd om sig själv än någon annan där. Jag hörde honom säga att "handikappidrottsförbundet sa att detta var omöjligt, så då var jag ju tvungen att göra det". Jag blev tårögd och lycklig av att höra honom säga de orden. Så kom för helvete inte och säg att inte alla kan!

Skapa inte murar i ditt liv som inte finns.

Vill du springa- spring! Bry dig inte om hur snabbt det går!.

Vill du cykla- cykla! Strunta i hur smala däck du har råd med.

Vill du dansa- dansa! Ignorera hur mycket grannen kan vicka på höfterna.

Vill du bli en yogimaster- yoga! Rörligheten kommer med tiden.

Vill du styrketräna- lyft för allt vad tygen håller! Vänd ryggen åt den som lyfter två kilo mer än dig.

Men framförallt- gör det nu!! Vänta inte tills motivationen kommer, tills du tappat de där kilona, tills det lugnar sig på jobbet, tills barnen blivit lite större, tills du hittar en sport du gillar. Ut och leta rätt på dig egen passion! Res dig upp från stolen, gör lite knäböj där du står, lyft din dataväska framför dig, skaka lite på rumpan, spring ett varv runt rummet, vicka lite på höfterna, kom igång bara. Nu!! Du kommer aldrig att ångra dig!

I all välmening, för att jag vet hur det kan förändra ditt liv.

Morgonstreak

2009-10-05 09:00   0 Likes   14 Comments   0 Images

Share

I morse var det dags för första riktiga testlöpningen, efter fyra veckors vila från just löpning. Jag sprang ju 2 km på bandet i fredags, så idag tänkte jag testa utomhus och 5 km var planen. Lite pirrigt var det, jag ville ju så gärna att det skulle kännas bra! Men jag behövde inte vara orolig, det kändes kanon, ingen som helst smärta under hela passet.

Termometern visade 5 grader så jag valde windstopper-tightsen och en fleecetröja med väst över. Något för varmt visade det sig men såhär på hösten har man inte riktigt kommit in i rutinen med tjockare kläder ännu. Några veckors kyla så brukar man ha klart för sig hur pass mycket kläder olika väderlekar kräver.

Det var fortfarande lite mörkt ute när jag kom iväg och fullmånen lyste starkt på himlen, luften var frisk och det var tyst och lugnt ute. En sån harmoni var dte länge sen jag kände, ungefär fyra veckor sen.. ;) Åh vad jag har saknat att springa!! Höll ett lugnt och fint tempo och sprang på grus hela tiden, man vet ju inte om det spelar någon roll men asfalt känns ju stummare och just nu vågar jag inte chansa.

Jag kommer köra 5 km två gånger till denna vecka och om det känns bra så förlänger jag passen tills nästa vecka. Riktiga långpass får nog vänta iaf två veckor till men kanske kanske att jag kan våga mig på milen nästa vecka?

So far har morgonstreaken fungerat bra, det har blivit gym fredag morgon, promenad lördag morgon, yoga söndag och löpning idag. Imorgon blir det nog gym, eller kanske cyklling. Vi får se vad jag känner för.

Vad ska ni träna idag?

Cykling fick bli spinning

2009-10-03 22:45   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Dagens andra träningspass skulle bli ett cykelpass, hade jag bestämt. Minst två timmar är ju regeln för helgcykelpasset. Idag fanns dock ett problem. Det ösregnade! Inte sådär fisregnade lite, det liksom studsade mot marken, som på tecknad film. Imorse gick det ju bra, när jag bara skulle promenera en timme, men att cykla, som automatiskt innebär mer vindmotstånd, och dessutom i TVÅ timmar, det kändes som en utmaning. Jag satt länge i soffan och spanade ut, försökte se någon ljusning i eländet, men det bara kom mer och mer och mer...

Men inte tror ni väl att jag gav upp för det? Nej då, jag fick bara omplanera lite. Jag gav mig iväg till gymet med min allra mest peppande musik nerpackad, och hoppade upp på spinningcykeln istället. Två timmar "stirra in i väggen utan sällskap och hejarop" kräver bra musik. Första timmen gick segt men sen lossnade det ganska bra. Länge var jag inställd på att köra 1,5 timme, hävdade bestämt för mig själv att det garanterat motsvarar två timmar utomhus, då spinningsalen inte har några direkt nedförsbackar. :) Dvs, ingen vila...

Men sen körde jag på så pass bra att jag lika gärna kunde smida medan järnet var varmt, så innan jag hoppade av hade jag fått ihop 1 h 50 min. Otroligt svettigt men jag var såklart väldigt nöjd med mig själv efteråt! Tur att jag hade både en full vattenflaska och en flaska sportdryck med mig!

Så 310XT fick tyvärr inte följa med ut och leka en gång till idag, men jag planerar att rasta den en sväng på måndag morgon. Då tänker jag nämligen försöka springa 5 km, och förhoppningsvis ska benet vara med på det!

Imorgon har jag planerat vilodag men pga streaken så kommer jag köra ett yogapass innan frukost. Jag ser fram emot det, är ganska stel i benen efter gårdagens benträning och dagens cykling.

Dagens morgonstreak-pass

2009-10-03 09:45   0 Likes   10 Comments   1 Image

Share

Utmaningen som ni kunde läsa om i förra inlägget är i full gång, så numera är det morgonträning varje dag som gäller. Imorse blev det en powerwalk och denna sötnos gjorde mig sällskap:

Jag har nämligen fått låna hem en från leverantören över helgen. Och ja, visst fasiken är det kul med GPS!! Den ska få följa mig på en cykeltur under helgen också.

Regnet öste ner, som de ofta gör här i Gbg på hösten. Som tur är har jag upplevt göteborska höstar förr, så jag är rustad för det. Regnjackan åkte på tillsammans med en keps, sen märkte jag knappt av regnandet. Några stackars löpsteg blev det också, men inte många, max tio... eller... ja, max 50 iaf...

Förresten fick jag svar från vårdcentralen igår. Eller svar och svar, jag ringde dem och svaret hade kommit men eftersom distriktssköterskan inte kunde översätta det som stod till svenska så fick jag inget vettigt ur henne. Hon gick då iväg för att rådfråga en läkare, som hade för mycket att göra och inte hade tid att prata med mig, så sköterskan återkom och sa att läkaren sagt att "jag skulle avlasta foten".

Aha, tyckte jag, gå på kryckor då eller??

Nja, alltså mer kanske linda den med nån elastisk binda.

Aha, ok, dygnet runt?

Nja, jo... sa hon. Men du ska inte träna iaf, sa läkaren.

Ok, kan jag cykla och simma då?

Jo, ja, det kan du nog...

Nog? Hmmm..

Ja, men alltså du ska inte belasta foten.

Ok, jag förstår. Hur länge då?

Tills det känns bra igen.

Kommer det försvinna av sig själv då eller behöver jag behandla på något sätt?

Nej, det kommer nog att försvinna självt, men annars kan du höra av dig igen om två veckor, om du fortfarande har ont...

Ok... Men det var ingen bristning då? Och ingen inflammation?

Nä... det var det nog inte...

Hmm, lite för många NOG för mig... Ska inte distriktssköterskor kunna medicinska termer på latin??!?

Attached images

 

Jag är numera en streaker!!

2009-10-02 21:48   0 Likes   8 Comments   0 Images

Share

Vet ni vad jag nu har hittat på? Eller ska jag säga vad Sara har hittat på, och jag gladeligen hakat på?!

http://traningsgladje.se/streakutmaning/

Wet west premiär

2009-10-02 21:43   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Det blev ett pass i simbassängen ikväll också, andra fredagen i rad, det känns som en bra tradition att införa, att kicka igång helgen med lite simning, skönt, avslappnaden och mysigt. Jag lånade en wetwest idag och skulle rehabspringa i vattnet. Bara för att jag klarade av två kilometer imorse finns ingen anledning att ta ut någon seger i förskott. Inte gick det snabbt, och inte var det så varierande, men om man vevade på fick man upp pulsen riktigt ordentligt. Jag körde tre längder på maxtempo (hahaha, inte snabbt om man säger så, men mycket arbete iaf) och sen en längd lugnt. Upprepade detta ett antal gånger, under 45 min. Avslutade med två längder bröstsim som nedvarvning, benet kändes grymt hela tiden!

Jag har sprungit!!!!

2009-10-02 09:39   0 Likes   12 Comments   0 Images

Share

Äntligen, som Gert Fylking skulle ha sagt.

Jag har fortfarande inte fått ngt besked från röntgen, ringde igår men då hade läkaren inte fått några bilder. Jag ska prova igen idag. Men sista dagarna har det känts riktigt bra, jag har sprungit till bussen ett par gånger utan att känna något, och när jag trycker på benet så ömmar det bara ytterst lite. Så igår började det gro en liten dröm om att prova springa lite i helgen. Nu är ju inte jag känd för att vara tålamodets drottning, så när väl tanken slagit rot i skallen så gick det inte att vänta till helgen. Imorse kl 7.30 stod jag följdaktligen på löpbandet med lite fjärilar i magen.

Planen var att gå 5 minuter och springa 5 minuter, och upprepa detta tre gånger, totalt alltså 30 min. Efter 5 minuters gång så ökade jag försiktigt upp bandet till 6.40-tempo, och började jogga. Åh det gick!! Jag kände ingen smärta what so ever!! (här skulle jag vilja lägga till 14 utropstecken till men jag nöjer mig med två, ni förstår nog min lycka ändå). Andra femminutarn ökade jag något till och sista lite till, så jag höll 6.20-fart. Totalt skrapade jag nog ihop strax över två kilometers löpning, inte illa va!? ;) Haha, nej men bättre än inget och efter de sista fyra veckornas uppehåll kändes det helt underbart att få springa överhuvudtaget.  Lycka lycka lycka!! Nu återstår bara att klara av att inte springa igen imorgon...

Efter denna något långa uppvärmning gick jag och körde ben i gymet, knäböj i smithen, gående utfallssteg med knälyft mellan, liggande bencurl och till sist knäböj på balansplatta. När jag stod och fixade håret efter duschen kunde jag inte sluta le. Oavsett vad som händer så kommer det här bli en bra dag!

Sammanfattning september

2009-10-01 10:14   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Septembers träning blev följande:

Total tid: 52 h 48 min

Antal pass: 42

Varav löpning: 12 h (9 mil) Detta var Ultraloppet jag sprang 5 september. Sen har jag varit skadad och inte sprungit mer, men 9 mil är väl helt ok? ;)

Varav cykling: 18 h 45 min

Styrketräning: Drygt 6 h varav 1 h kettlebells

Simning: 45 min

Yoga: 3 pass, ca 2 h 15 min

Mycket träning men lite löpning. Dock har jag cyklat till o från jobbet för det mesta, vilket ger 1 h per dag.  Pga skadan på smalbenet har löpningen blivit lidande, dock ska nästa månad förhoppningsvis se bättre ut på den fronten. Jag ska ringa läkaren idag och se vad hon säger om röntgenbilderna.

Mål för oktober:

Kunna springa igen

4 pass kettlebells (1 pass/vecka)

Fortsätta med ett långpass cykel varje helg, minst två timmar.

Yoga 1 pass/vecka

Imorse var jag i Skatås och tränade en klient med Kettle bells. Det märks att hösten är på väg, det sved lite i fingrarna efteråt. Men sålänge man klär på sig går det bra och jag tycker faktiskt hösten är mysig med tjocka koftor, tända ljus och stooora tekoppar.