lenamarie 
Blog
Marie Särdqvist, 43year , Mariestad, SwedenKlara färdiga gå....eller spring
Share
RSS feed
Djävulen - henne känner jag
2011-04-07 19:51
 0 Likes
 0 Comments
 0 Images |
 Share |
Idag var planen att fint väder skulle betyda cykel till dotterns fotbollsträning 18. 00. Tjejen är 12 år och vi bor 15 km ifrån fotbollsplanen så det blir en bit. Sagt och gjort vi gav oss iväg klockan 16 .00 för att slippa stressa. Vi hade bestämt att hinner vi in i god tid så åker vi och äter innan vi tar oss vidare till träningen. Vi har cyklat in 2 gånger tidigare och då har det tagit ca en timme i behagligt tempo eftersom hon skall orka träna 1,5 timme till. Sandra får alltid ta täten så hon får bestämma tempot. När vi kom ut på öppet fält så fick vi kraftig motvind och jag blev lite orolig för hur det skulle gå. Ett tramptag och vi stod still så jag blev både förvånad och glad över att sandra fortsatte att kämpa utan att surna till. Hon kämpade otroligt bra i 2 km och sen svängde vi av och fick sidvind istället, det underlättade lite i alla fall. Med sidvind cyklade vi i 6 km innan vi kom ut på större landsväg där vi återigen fick äckligt mycket motvind igen. Vi cyklade på och väl inne i stan så stannade vi till på en busshållsplats där sandra säckade ihop. Hon var helt slut... Hon tog några djupa andetag och drack lite vatten och sen kollade jag klockan 16.42. Vi hade cyklat fortare än någonsin trots motvinden.
Vi cyklade vidare till en pizzeria där sandra köpte sig en kebabrulle och en cola, jag tog en sallad. Så satt vi där och vilade ca 30 minuter innan vi tog oss dom sista 3 km till fotbollsträningen. Jag lämnade av henne där och cyklade vidare hemåt. Det tog mig 10 minuter från fotbollsplanen till den vägen som vi vanligen svänger av vid. Nu hade jag ju medvind så det gick ju ganska enkelt, Då poppade plötsligt den där lilla vita ängeln upp på min axel och sa - Marie, nu har du vart duktig. Tänk på att du ska jobba inatt, ta inte ut dig!
BANG!!!
Så satte sig den röda lilla djävulen på andra axeln och sa -Skärp dig nu, här har du ju cyklat 1000 gånger fortsätt nu, ta den långa vägen.... Eftersom jag har så dåligt omdömme så blev det den långa vägen som innehåller uppförsbackar och en klurig liten grusväg som till min stora fasa hade piffats upp med nytt tjockt grus. Givetvis mötte jag här också motvinden igen, vilket medför att jag fick ett skapligt benpass....
Men nu känns det himla skönt att ha 3,5 mil i benen. Cyklade på en helt vanlig kärringcykel!
Å Sandra? Jo, pappa hämtar sandra och cykel med bilen efter träningen.
Sagan om pannkakan
Hejdå! Moran efter, med laggen i ena handen och sleven i den andra, det fortaste hon kunde.
Det var en gång en bondhustru som hade sju hungriga barn. Och åt dem höll hon på att grädda
en pannkaka. Den låg nu i laggen och fräste, så tjock och god att det var en lust att se.
Barnen stod runt omkring och gammelfarfar satt och såg på.
- O, låt mig få lite pannkaka, mor, sa ett av barnen. Jag är så hungrig.
-O, kära mor! sa det andra.
- O kära rara mor! sa det tredje.
-O, kära, rara, snälla mor! sa det fjärde.
-O, kära, söta, rara, snälla mor! sa det femte.
- O, kära, söta, rara, goda, snälla mor! sa det sjätte.
-O, kära, söta, rara, goda, snälla gullemor! sa det sjunde.
Så tiggde de om pannkakan allihop, den ena ivrigare än den andra. För de var lika snälla som hungriga.
- Ja, kära barn, sa modern, vänta bara, tills den har fått vända på sig - tills jag har fått vända på den,
menar jag - så ska ni får pannkaka allihop! Se bara, så tjock och belåten den ligger där!
När pannkakan hörde det blev den förskräckt. Och rätt som det var, vände den sig av sig själv
och ville ut ur pannkakslaggen. Men istället föll den ned igen, på sin andra sida.
När den blivit lite gräddad på den sidan också och fastare i kroppen, hoppade den
ned på golvet och rullade iväg som ett hjul, ut genom dörren och bort på vägen.
Och efter henne sprang alla barnen. Och efter dem till sist gammelfarfar.
- Hallå!
- Stanna, genast!
- Ta fast!
- Hallå!
Alla skrek och hojtade de efter pannkakan och sökte springa efter den. Men pannkakan rullade
och rullade, och rätt som det var, hade den hunnit utom synhåll. Ty den var kvickare än allesamman.
När den rullat en stund, mötte den en karl.
- Goddag, Pannkaka! sa karlen.
- Goddag, Gubbe-dubbe! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, sa karlen, rulla inte så fort utan vänta lite och låt mig få äta upp dig!
- Om jag rullat från Stora-mora och Gammelfarafar och sju skrikande barnungar, så kan jag väl
också rulla ifrån dig, Gubbe-dubbe! sa pannkakan. Så rullade den vidare, tills den mötte en höna.
- Goddag, Pannkaka! sa hönan.
- Goddag, Höna-sköna! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig, bad hönan.
- Om jag rullat ifrån Stora-mora, Gammelfarfar och sju skrikande barnungar och
Gubbe-dubbe, så kan jag väl också rulla ifrån dig, Höna-sköna, sa pannkakan.
Och så rullade den vidare på vägen, precis som ett hjul.
Så mötte den en tupp.
- Goddag, Pannkaka! sa tuppen.
- Goddag, Tuppe-nuppe! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! sa tuppen.
- Om jag rullat ifrån Stora-mora, Gammelfarfar och sju skrikande barnungar, från Gubbe-dubbe
och Höna-sköna, så kan jag väl också rulla ifrån dig, Tuppe-nuppe, sa pannkakan.
Och så rullade den vidare, det fortaste den kunde.
Sedan den rullat en stund, mötte den en anka.
- Goddag, Pannkaka! sa ankan.
- Goddag, Anka-vanka! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! sa ankan.
- Om jag rullat ifrån Stora-mora, Gammelfarfar och sju skrikande barnungar, från Gubbe-dubbe,
Höna-sköna och Tuppe-nuppe så kan jag väl också rulla ifrån dig, Anka-vanka,
sa pannkakan och rullade vidare ännu fortare.
När den så rullat en stund mötte den en gås.
- Goddag, Pannkaka! sa gåsen.
- Goddag, Gåse-måse! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! bad gåsen.
- Om jag rullat ifrån Stora-mora, Gammelfarfar och sju skrikande barnungar, från
Gubbe-dubbe och Höna-sköna, Tuppe-nuppe och Anka-vanka, så kan jag väl rulla ifrån
dig också, Gåse-måse, sa pannkakan. Och så rullade den vidare, ännu ivrigare än förut.
När den rullat en lång, lång stund mötte den en gris.
- Goddag, Pannkaka! sa grisen.
- Goddag, Nasse-masse! sa pannkakan och ökade farten.
- Nej, vänta lite! sa grisen. Du behöver inte alls skena iväg sådär. Vi två kan ju i lugn och ro
gå tillsammans gensom skogen. Det lär finnas rövare där, så det är nog bäst att ha sällskap.
Det tyckte pannkakan var förnuftigt sagt, och så gjorde de sällskap. Men när de gått en stund, kom
de till en bäck. Grisen kunde ju flyta på fläsket, så för honom var det en lätt sak att komma över.
Men svårare var det för pannkakan.
- Sätt dig på mitt tryne, sa grisen, så ska jag frakta dig över.
Och det gjorde pannkakan.
- Gluff! Gluff! sa grisen.
Och så åt han upp pannkakan i ett nafs.
Och som pannkakan inte kom längre, så är sagan inte heller längre.
- Norsk folksaga
This is me, nu
Jag har genom åren flera gånger skrivit om hur jag tränar och äter när jag jobbar natt. Nu e det dags igen....
Eftersom jag inte är en strukturerad människa som har bra plan för träningen så blir det mycket spontana pass. Oftast så e det "last minute plan" . Kanske inte bästa sättet att träna på, men jag tror att många nattjobbare får ha den inställningen. Jag jobbar treskift vilket gör att jag har svårt att gå veckovis på pass på gymmet eller följa serier på tv. Maten intas regelbundet beroende på vilken vecka det är, alltså jobbar jag förmiddag har jag fasta tider, eftermiddagen har sina tider och jobbar jag natt så är intag av mat..... svårt.... När jag tränade som mest inför klassikergrenarna så vände jag på dygnet och åt lika mycket på nätterna som jag gjorde på dagarna. Förra året så drog jag på mig muskelskada efter muskelskada vilket gjorde att jag fick dra ner på träningen och under hösten så tappade jag suget helt. Jag slutade nästan helt. Jag bara gick, gick och gick.
Nu har jag planer på att ta mig igenom göteborgsvarvet och därför har jag återupptagit träningen igen. Jag skall försöka hålla mig i skinnet och bara träna för att det e roligt och nyttigt. Inte för att tävla och slita och vinna över mig själv igen. Att springa göteborgsvarvet kan ju verka heltokigt då men nu ska jag bara göra det för upplevelsen. Får jag sen gå halva sträckan så... vadå?
Jag leker lite med tanken att försöka mig på en klassiker igen, men jag har inte bestämt mig. Jag ska simma vansbro 3 km, för att jag tycker att det e den roligaste grenen. Men om jag har hunnit cykla 100 mil innan vätterrundan så kanske jag tar mig till Motala för start i Vätterrundan. Nu tänker alla som redan anmält sig att det e fullt så glöm det. Men jag vet att dt alltid finns platser över om man kommer upp och anmäler sig på plats. Det är alltid ett hundratal som aldrig dyker upp till start. Så jag e inte orolig. Mina hundra mil hoppas jag samla på mig på mitt cykelpendlande till och från jobbet i första hand. Jag har 42 km till jobbet som jag har som mål att cykla 2 - 3 gånger i veckan när jag jobbar morgon och kväll.
Idag ganska nu, ska jag ta mig ut för en 5 km jogg. Jag vågar inte ta ut svängarna för mycket när jag jobbar nätter. Dels för att jobbet kan vara både fysiskt och psykiskt tungt och för att jag skall hålla temperamentet på topp hemma för man och barn. Så kolla loggen emellanåt och följ med mig på min resa, så får vi se hur det blir med vr.
Familjepromenad i storm
|
2011-03-23 18:34
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Det blev en lång dag på jobbet och när arbetsdagen var över kändes det motiverat med en promenad i vårsolen. Öppnade dörren och .................. blåste bort!!!!! Grrrr.... Men väl hemma knöt alla i familjen på sig dojjorna och vi gav oss ut på en kort (2,5 km) löp, cykla, gå- tur. Det blev gulligt och familjärt. Kanske ingen jätte-träning men bättre än inget.
PÖSS på er!
Premiär
|
2011-03-21 17:23
0 Likes
4 Comments
0 Images |
Share |
Idag var första gången 2011 som jag cyklade till jobbet. 42 km. Startade hemma kl 03.15.
Skönt.
Cykel
Passade på att i solskenet ta fram cykeln och följa med dottern till fotbollsträningen. Vi har en mil in till stan och ganska bra asfalterad väg hela stäckan. Efter 7 km så plockade vi upp en kompis till henne och sen fortsatte vi in till stan. Det tog oss totalt 45- 50 min att cykla dit.
Sen tränade dom medans jag åkte till kondiset och skaffade oss var sin macka (fullkornsbröd, ost och skinka) att äta innan hemfärd. Passade på att köpa var sin nöt-bar också åt dom (jag e allergisk så jag blev utan) eftersom dom tränade fotboll 1,5 timme me.
Efter träning och laddade batterier så cyklade vi en annan sväng hem och trots att det blev 0,7 km längre gick det ändå ca 10 minuter fortare hem. Då hann vi ändå med en rejäl vurpa då dottern inte vant sig med sin nya cykels broms och fick kast på rullgrus.... Hon for över styret och landade på mage, arm och knä... inte så kul, men hon e stark som en oxe både fysiskt och psykiskt så efter några andetag så var hon uppe på cykeln och fixade resterande sträcka hem utan bekymmer.
Attached images
När jag står på löpbandet tänker jag:
Jag önskar att jag var en fördomsfri och icke dömmande människa. Jag önskar att jag inte skulle bry mig om hur andra ser ut eller hur dom gör. Jag önskar att jag var bara en medmänniska och bara gjord gott. Men ibland så skäms jag över mig själv.
Idag tittade jag i spegeln brevid löpbandet och ser hur mina blå gym-brallor smiter åt lite för hårt om rumpan och skinkorna liksom ligger i vågor för att jag har trosor som har bra resår i underkant och delar skinkan på bredden. Hmm, kul... tänker jag... fyra till sex skinkor, dags att köpa andra pös-brallor. Drar lite i tröjan för att försöka dölja häcken lite men som alla andra t-shirtar så är den givetvis för kort och åker upp direkt och lägger sig som bomull runt magen. Ja ja, det blir ryggen mot väggen hela passet då...
Gymmet är på morgon fullt av äldre som har senior träff där och hälften jobbar på maskinerna och andra hälften står brevid och pratar med dom som står på maskinerna. Jag brukar imponeras av alla dessa män och kvinnor för dom har så mycket vilja och är alltid trevliga. Men just denna dag när jag har fått rumpnoja så börjar jag titta på hur dom ser ut och hur dom klär sig. Endel har träningskläder andra vanliga myskläder och jag respekterar detta. MEN, alla dessa storbystade damer utan bh. Jag tycker att det e lite läskigt.. Det e nu jag känner mig dum, jag ska inte bry mig om sånt jag ska bara respektera att alla är olika. Skäms på mig. Jag hoppas att dom som jag tänker "ta på dig en bh" tänker om mig" herregud tös, ta åtminstonde på dig brallor som ger en rumpa och inte fyra"!
Hur som helst. Jag och mina rumpor har lite träningsvärk idag så nu ska vi gå på långpromis med vovven!
When i rule the world......OHHHHH
Åh, för en gångs skull så känner jag att jag har haft en väldigt bra träningshelg. I fredags så blev det en ordentlig promenad med gubbe och hund på kvällen efter jobbet. Igår så blev det premiär på löpet, 10 km på en ganska sjaskig tid men med lite motvind. Jag var mest nöjd över att jag faktiskt kom iväg och inte stannade hemma. "Dottera" hade innebandymatch inne i stan och jag valde att ta löpskorna till idrottshallen. Det kndes skitjobbigt, skitbra, skitjobbigt, skitbra i lite varierande ordning och skala men jag sprang hela vägen i alla fall. Jag har lite träningsvärk idag men den sitter jag bara och myser åt nu eftersom jag faktiskt tog mig ut på samma långpromenad i förmiddags med svärmor och gubben och gårdens tre hundar.
Vädret var fantstiskt skönt solen sken ibland och ibland snöade det men det var skönt och jag kan bara säga att nu..... nu är jag igång på riktift igen.
....PÖSS.....
Planer för 2011
Det blir inte så mycket bloggande nu, men nu har jag fundert lite på framtiden i alla fall. I Sommar så blir det ingen klassiker, men jag skall simma vansbro 3000 m i alla fall och kanske kanske så anmäler jag mig till lidingö. Det beror på hur det går med träningen inför Göteborgsvarvet....
Vansbro skall jag simma tillsammans med min dotter och ddärmed så ska vi simma för att det e kul, inte sikta på tider. Men göteborgsvarvet skall jag försöka sätta en tid som jag skall springa under men jag måste nog börja med löpningen innan jag kan sätta en önsketid. Men milen är alltid dröm 60. Så lite har jag att jobba med under våren...
Kram på er!
Crasch
|
2010-12-05 13:40
0 Likes
3 Comments
0 Images |
Share |
Just nu så går det ganska bra träningsmässigt för mig, mycket promenader och en hel del styrka har det blivit hemma. Det känns bra och värken efter yogan ger med sig. Igår så var jag med min gubbe och vi spolade is på vår idrottsplats. Någongång under den tiden så halkade jag till, utan att falla men ändå lagom för att känna smärtan i ryggen. Ryggskott... Det gör ont som f.. men denna gången är jag inte så bruten av det för jag vet vad det e. Jag vet också vad jag måste göra för att bli av med det, träna. Idag har det inte blitt så mycket träning ännu för jag har mest gått runt för att lea upp det. Men snart så skall skor på och en promenad i snön.
Ha en go söndag!
Marie
