Jag har tagit det riktigt lugnt ett tag eftersom ena knät trasslar. Men igår och idag trotsade jag faktiskt mitt eget beslut med att ta det lugnt och gick ett par promenader på dryga timmen var. Ja, knät är inte helt OK, men jag ska träffa sjukgymnasten nu på onsdag.
På torsdag har vi rehabmöte och då ska jag be att få gå igenom en riktigt hälsokontroll samt att få stöttning i min viktnedgång, som börjar visa lite goda resultat redan

Jag hoppas komma in i bra rutiner både med sömn, mat och motion nu när även gubben har börjat jobba och allt går sin gilla gång.

Lycka till på gymmet!

Hej!

Började idag igen efter att ha varit bortrest en vecka. Känns skönt att vara igång igen! Hur går det för er andra?

//Marie :)

Åh, jag har exakt samma problem. Tycker att jag tränar och tränar och det enda som händer är att jag går UPP i vikt! Om jag åtminstone blev fastare...haha

Jaa, men man blir ju så hungrig efter att ha tränat!!!

Jag äter dock rätt nyttigt, tycker jag... Hur äter ni efter träningen och annars?

Juni har varit en skitmånad ur många aspekter!

Men nu känner jag att vändningen har kommit

Haft tokmycket på jobbet, där jag för övrigt håller på att bli knäpp då jag i mitt tycke har en totalgalen chef och inget förtroende för vår ledningsgrupp... Blir så himla jobbigt när jag samtidigt gillar mina kunder och arbetskamrater hur mycket som helst.

Har en dotter som ska gifta sig nu den 28/6 och det har tagit en massa tid, även om alla förberedelser är kanonkul!

Sen åkte jag på en ond hals som gjorde att jag knappt kunde träna alls på 14 dagar...

Shit, vad jag klagar!

Ja, det är kanonbra att jag har lyckats gå ner så mycket i vikt fast jag tröstätit mig upp några kilo pga jobbet! Kommer säkert att fixa till det igen!

Sjuk blir man ibland, så är det bara och det finns ingen anledning att klaga över en ond hals! Var så mycket värre när jag fick min stroke förra våren!

Och nu har jag kommit igång med träningen igen  Sprang till och med en runda på drygt 5 km idag när solen gassade och svetten lackade men fick belöningen när jag kom hem och kunde hoppa i vår pool som idag höll 24 grader!

Nu har jag semester och tröstäter inte en massa onyttig snabbmat till lunch!

För det allra mesta tänker jag numera på matintaget! Havregrynsgröt med blåbär/hallon och en skinkmacka till frukost. Till lunch brukar det (om jag inte får "psykbryt" på jobbet med snabbmat som följ...) bli ensallad eller en av viktväktarnas frysta portionsrätter. Till middag hänger jag för det mesta på familens önskemål. Man, två tonårsdöttrar och en bonuspojke som är pojkvän till ena dottern.

Vet med mig att jag är skitdålig på mellanmål och frukt!

Efter träningen tar jag oftast en skinkmacka! Bara älskar mackor!

Fast jag är glad att jag numera oftast klarar av att "hoppa" osten! Ost är annars en av mina stora laster...

Har en målsätning att jag ska snitta en träningsmängd om 1 timme/dag inkluderande promenader har fixat det varje månad sen januari 2009 förutom april och maj 2009 när jag först vrickade foten, sen fick operera bort gallan och sen fick stroke.... Shit happens!

Och så nu i juni 2010 då jag redan nu kan säga att jag ine kommer att fixa det!

Men, skam den som ger sig! Jag ska jobba på så mycket jag hinner resten av juni och har bestämt mig för att jag ska lägga som målsättning i juli att fixa en timme/dag + de timmar jag inte gjorde i juni för då kan jag ändå nå mitt "årsmål" som är 365 timmaras träning!

Kämpa på med dina mål!

Och lycka till!

/Underbart!Äntligen!
JAg har en tid haft smärtor i vaden efter att jag sprungit, och ofta så illa att jag måste vila minst en vecka mellan gångerna(även om jag ibland sprungit ändå).
Jag har läst 1000 och 1000 sidor om streching och löpning och strechat som en galning utan att egentligen få orndning på det, men så igår så tror jag att det släppte..Visst det känns lite ansträngt i vaden men det är 100 ggr bättre!
Men vad gjorde jag då som gjorde att jag inte längre har så ont?
Forefoot running...som det heter på svenska.
Kommer aldrig att sätta ner en häl mer när jag springer ( säger inte att det är rätt eller fel, men det verkar vara rätt för mig)
Känns i helga kroppen att jag minskar belastningen på mina ben och det verkar vara framgångsrikt.
Hur som helst så blir jag riktigt glad eftersom jag trott att jag skulle behöve hitta andra alternativ till löpningen.
Trevlig sommar!

Oj, vad sent svaret blev nu..men bättre sent.. .

Forefoot är inte för mig så extremt som för många andra som springer precis som du säger, barfota eller med konstig sko med exclusiva platser för varje tå.

Det har hänt lite sedan sist faktiskt och jag har tappat 7,8 kg, och har inte ont alls längre när jag springer.

Jag har lagt om kosten också så jag tror att jag inom ett halvår kommer att vara nere på 95 kg. men jag har inte så brådis längre för jag har fått för mig att det kan vara bra att gå ner långsamt för att kunna vara konstant i den nya vikten sen.

Sen är det lite svårare att springa nu, eftersom det är supermörkt där jag springer så idag skall jag köpa ett träningskort.

Själva då?

Själv började jag på Curves (cirkelträning för kvinnor...), men måste dessvärre konstatera att jag blir alldeles för uttråkad. Efter nyår blir det medlemsskap i sporthallen igen och då börjar allvaret: har gått med i beach 2012! Satsar på mindre fett, mera muskler och en sjutusan till kondition till dess!

Någon som hänger med? :))))

Hej!

Jag kan bara hålla med att det är tråkigt när kroppen falerar på ena eller andra sättet och vi inte kan fortsätta, som tidigare...

Maken berättade dock att han varit på en föreläsning, där mannen som föreläste besteg olika berg och var den enda överlevande i sitt gäng. Föreläsaren hade fått amputera delar av armar och ben. Han kämpade och slet, såväl fysiskt som mentalt efteråt och han kunde klara att genomföra ALLT han tidigare lyckats med fast på något annorlunda sätt... Han sa så här: tänk er in i hur det är att byta blöjor med munnen!                                                                                                                       Bara tanken på detta får mig att känna innerlig tacksamhet för att det inte är värre än det är! <3