viiva's Blogg

Jag som normalt inte är så förtjust i att träna i grupp valde i alla fall att gå på del 2 i Springcross trailskola. Jag hade läst om teknikträning i backe i det mail jag fått och även hört Miranda Kvist tala om att det är viktigt att vi vet vilka muskler vi ska använda när vi springer i naturen. 

Det som jag däremot helt missade var texten om backintervaller.. 

Vi började med att lugnt värma upp och ta oss från Östermalms ip till Fiskartorpsbacken. Väl framme övade vi teknik i en ganska brant backe, där sorkarna (eller har vi mullvadar i Sverige?) grävt upp små högar som vi halkade runt i och som gav lite extra motstånd på väg upp. 

När vi gjort detta en god stund skriker Miranda att: – Nu ska vi applicera våra nyvunna kunskaper på backintervaller!  Det börjar nu skymma lite denna småkalla onsdagskväll och vi mer får känna oss fram med fötterna än att se var vi sätter dem. Detta passar i och för sig utmärkt i det vi lärt oss, att vi ska lyfta blicken och vara raka i ryggen. Ungefär hundra personer flåsar och kämpar sig uppför dessa backar i vad som för mig känns som en evighet. När det börjar flimra för ögonen och min flåsande andhämtning når nya decibel hör jag äntligen visselpipan som talar om att vi är klara. Eller? Nej, vi ska avsluta med ytterligare tre intervaller i stora backen, och då ge ALLT vi har!

Efter att vi gett allt vi har joggar vi tillbaka till Östermalms ip och de flesta antar jag känner sig precis som jag, tacksamma för att ha fått denna coachning och extra press som vi aldrig skulle lyckas lägga på oss själva. Människan har en inneboende självbevarelsedrift och lathet som gör att vi inte "frivilligt" tar slut på våra krafter på detta sätt. Däremot får jag höra att detta ska föra träningen ett stort steg framåt.

Nu går jag och funderar på om det här med gruppträning kanske inte är så dumt i alla fall. Kanske ska jag gå på fler träningar med Team Nordic Trail? Det finns ju i vilket fall gott om tid för mig att vara själv i skogen och kanske det utmynnar i att jag orkar springa längre när jag är ute på mina ensamturer, det är ju ändå det som är mitt mål i slutändan, att springa riktigt långt.