TriathlonLarssons blogg

Så var Sala Halv Ironman genomfört. Idag hade jag min mor med mig. Skoj! Klubbkompisen Crille kom förbi på morgonen och med hans GPS lyckades vi trockla oss till Sala. Men vi stannade några gånger innan vi kom fram, för skyltninen var kanske inte den bästa. Men fram kom vi tillslut.

Jag kom 8:a med totaltiden 4.44.09. Här är en kort rapport:

Simning 2km 0:32:59 (+2min T1)
Detta var nog första triathlontävlingen där simningen flöt på bra. Banan var mycket lättnavigerad och bojarna perfekt utsatta. En eloge till arrangörerna! Sånt gillas av oss närsynta. Jag valde att inte simma i övrigas sug, även om man tydligen tjänar si så där 30% energi på det. Istället låg jag en bit till vänster om övriga. Kändes bra. Lättare att köra i min egen rytm då. Jag blev lite trött i slutet av första varvet, men andra kändes fint. Växlingen till cykel gick mycket smidigt.   

Snittfart: 1:42 min/100m

Cykel 90km 2:33:54 (+1min T2)
Jag hade tänkt gå ut försiktigt, men kände mig pigg i början, så jag tryckte på rätt friskt. Väl ute på banan var det rätt blåsigt. Vinden får bra fart på uppsalaslätten. Men jag tänkte att det ju är lika för alla, så det var bara att plöja på. Banan var flack, förutom på ett ställe. Intressant nog såg jag att jag tog in enormt i varje uppförsbacke. Jag som brukar vara usel uppför. Undrar vad det beror på. Men jag försökte gå in med hög ingångsfart (mycket energi) och hålla emot trots att det var uppför. Att "krossa backar" verkar paradoxalt nog vara ett energieffektivt sätt att ta en backe, för jag verkade även vara piggare efter backen än många andra. Under cyklingen kände jag av Kalmar Järnman en aning. Även om jag hade hyfsat tryck, så kände jag mig trött i musklerna. Nästan ont. Men jag tycker ändå cyklingen gick bra.

Snittfart: 35.09 km/h 

Löpning 21km 1:34:16
Att gå ut på löpningen, efter avklarad simning och cykling, känns alltid som en belöning. Man är ju "nästan" imål. Dessutom är det ju den roligaste grenen. Jag valde att springa utan klocka eller pulsklocka och valde istället att lyssna på kroppens signaler. Förfinade under miljoner år av evolution. Det gick bra. Jag öppnade i lagomt tempo och när det var 5-6 km kvar, kom en längdskidåkarungdom ikapp mig. Han gick tydligen på skidgymnasiet. Han hade en jäkla fart, så jag la mig axeln bakom honom. När det var 4km kvar kom vi in på ett terrängspår, och i en liten backe stack jag. Jag fick väl som mest 2-3 meters lucka, men jag lyckades inte skaka av honom. När det var 1km kvar slog jag av på takten och lade mig bakom honom. Tänkte försöka slå honom i spurten istället. Men icke. När det var 500m kvar började han sakta sega ifrån mig, och plötsligt gick gummibandet. Han drog ifrån och vann säkert med 100m. Härligt att se längdskidåkare köra triahtlon, förresten. Jag kan inte tänka mig bättre sommarträning för våra längdskidåkare än just triathon. Simning är jäkligt bra substitut för monoton rullskidåkning. Cykel och löpning ypperlig grundträning för själva skidåkningen. Jag blev så glad över att han sprintade ifrån mig att jag var tvungen att gratta honom när vi kom imål. Jag hoppas att se honom på framtida triathlontävlingar! En lite tråkigare sak var att jag kände av min "paint-ball-skada" fram på knäet (slemsäcken?) som jag drog på mig en vecka före Kalmar Järnman. Knäet gjorde bitvis rejält ont under halvmaran. Jag har nu haft detta i två månader och jag blir inte 100% bra. Har även fått en "knarrande" sena på utsidan av vänster fotled. Samma som jag fick efter Kalmar 2007. Funderar därför på att skippa Lidingöloppet och istället lägga fokus på cykling och simning under hösten. Det får jag nämligen inte ont av. Dessutom är det ju två grenar som jag måste bli bättre på. 

Snittfart: 4:27 min/km