Laddar... 
Sidor
HakanLarsson
TriathlonLarssons blogg
- Vi tar det som det kommer...Poselöpning pass 1
| 2009-11-16 22:14 |
 Dela med dig
 RSS |
Jag är frälst. Vet knappt hur jag ska beskriva det. Poselöpning är verkligen back to basics. Idag kändes det som att jag var barn på nytt. Lyckan att ta sina första stapplande löpsteg. Jag hade samma leende på läpparna som när min dotter Isola struttar omkring i lägenheten.
Jag började med att ta på mig pannlampan. Ute duggade det. Ruggigt väder. Jag slog på min mp3-spelare med AC/DC och Iron Maiden med en takt mellan 89-94 BPM. Sen bar det av.
Vår hjärna klarar bara av att hålla en sak i huvudet. (Wagge - då menar jag inte det du tänker på). Så när man springer poselöpning ska man bara fokusera på en sak, och det är att dra upp foten. Resten sköter reptilhjärnan. Dvs. reptilhjärnan ser sedan till att sätta ned foten och driver sedan kroppen framåt.
I poselöpning skjuter man inte heller ifrån i steget. Istället är ben, vader etc. helt avslappnade. En helt bizarr känsla. Och det funkar faktiskt. Både på slätten, uppför och nedför såg jag bara till att fokusera på att lyfta benen. Jag justerade farten genom att justera tyngdpunkten något. Vill man springa långsamt har man en mer upprätt löpning, vill man springa fortare skjuter man fram höften något (kroppen ännu rak). I övrigt är varenda kroppsdel avslappnad.
Och jösses. Vilket löpsteg. Vilken känsla. Jag sprang i takt med musiken. 90 BPM. Och jag formligen flög fram - nåja för mig i alla fall (4:52 fart). Utan att anstränga benen det minsta. Poselöpning handlar för övrigt inte om framfotalöpning. Nått jag testat tidigare och skadat mig. Istället landar man liksom mitt på foten, fast mest på framsulan. Lite svårt att beskriva. Dock inte på hälen. Foten sätts ned rakt under kroppen. Men man ska inte tänka på det. Reptilhjärnan fixar det. Se bara till att lyft på benen och spring i en takt på 90 BMP så förstår ni. Sen drar man inte upp benet med höftböjaren, utan främst (eller lika mycket kanske) med baksida lår. Foten ska vara i rak linje med rumpan när den åter tar mark.
Jag körde ett litet kortare pass. Blev 9 km. Men jag tänkte att jag börjar lite kortare, för att vänja kroppen. Imorrn blir det dubbelt så långt. En liten rolig sak var att skorna kändes mjukare än någonsin. Jag läste en recension av New Balance 904 i Runners World. Det står att det är en lätt och bra sko, men för stum. Näppeligen säger jag. Men poselöpning är det en helt fantastisk sko. Mjuk och fin. Man använder nämligen ingen kraft uppåt, så någon dämpning behöver man knappt. Man nyttjar istället gravitationen, slappnar av och liksom flyter fram. Ingen kraft ödslas uppåt. Och ingen kraft slösas bort när man landar. All kraft strävar bara framåt.
Nå... jag kan skriva hur mycket som helst om dagens pass. Men jag stannar här. Längtar till nästa pass. Längtar!!
Kan du beskriva skillnaden mellan framfotalöpning och Pose? Jag trodde liksom det var i stort sett samma sak... Förstår inte heller hur du kan få 4.50-tempo med 180 i kadens! Jag har runt 180 i kadens när jag springer på vanligt vis i 5.30-tempo, så att hjulbena fram på trampdynorna blir svårt när kadensen går uppemot 200 :S
Vore intressant att se, sugen på att spela in en liten film och dela med dig åt shapelinkare?
Petter: Nej, inte lyfta benen. Uttryckte mig nog lite slarvigt. Fokus ligger på att lyfta foten, så att den kommer i linje med rumpan ungefär. Man drar alltså inte upp benet med höftböjanren, utan mer med lårmuskelns baksida. Man kan börja med att strutta på stället. Fokusera på den fot som lyfts, inte den som sätts i. Sen flyttar man bara tyngdpunkten framåt, så bär det av.
Minns att jag diskuterat mjuka skor förr och då kom att tänka på att när jag var och joggade Moskvamaran för många år sen så sprang ju alla ryssar barfota på asfalten. Och glada såg de ut ändå. Kanske pose ver 1.0?
Herre gud vad vi har hittat på och strulat till det.