Ladda ner våra appar!

App_store_129

Android_app_on_play_logo_small

HakanLarsson Link Blogg

ManHåkan Larsson, 42år

TriathlonLarssons blogg

- Vi tar det som det kommer...

(Isola) Ett brev till en dotter

Du kom en regning dag, den 7 december 2007. Mamma hade anat att allt inte stod riktigt rätt till. Efter varje värk, sparkade du hårt. Det hade du gjort i tre veckor. Du gillade dem inte.

Mamma skulle bli igångsatt. Gyn-kontrollen drog dock ut på tiden. Ultraljud togs. Överläkare tillkallades. Efter ett tag konstaterades att du låg i en ovanlig "framstupa ansiktsbjudning", med näsan nedåt och ryggen uppåt.

Överläkare Sven sa med lugn stämma: "Du ska träffa syster Lena". Barmorskan Bibbi översatte till din mamma, att det betydde kejsarsnitt. Barnmorskan smekte din mammas hår när hon sa det. Din mamma var rädd.

Det går inte att föda när man ligger med näsan nedåt, och ryggen uppåt. Diametern på huvudet blir stort. Dessutom är redan huvudet så långt bakåtlutat att barnet inte kan böja det mer på väg ut. Det märkes att du inte mådde bra inne i magen. Vid varje värk dök din puls. Från normala 125 slag/min, till under 80 slag/minut.

Mamma rullades in till operationssalen. Pappa satt bredvid. Ryggmärgsbedövningen var otäck. Mamma hade ont. Pappa, som skulle vara stöd, höll på att svimma. Plötsligt dök alla i rummet på pappa, istället för mamma. Upp med benen. Pappa piggnade snabbt till, och kunde stödja mamma. Mamma var nu avdomnad i benen och aningen groggy. Hon var rädd. Jag hjälpte henne andas. Din mor var så modig.

Man hörde läkarna bakom skynket. Du låg besvärligt. Mamma hade konternueliga sammandragningar. De ryckte och slet. Du var svår att få ut. Men tillslut kom du. Det gick ett sus av "ojojojojååååhh" genom personalen.

Du hamnade på ett skötbord. Jag tog nu över. Du var liten och späd, och mycket svullen i ansiktet. Du hade ont. Du fick hälsa snabbt på mamma, sedan bar pappa dig till kuvös. Du behövde syre och värme.

Det var du och jag de första timmarna. Du var så stark. Du var så näpen. Moderkakan hade inte riktigt fungerat som den skulle, så du var mager. Ansiktsbjudningen gjorde att du var uppsvullen i ansiktet. Du hade ont och fick alvedon. Du grät när barnmorskan gav dig spruta. Jag tröstade och smekte. Det var bara du och jag i hela universum. Vi mot värden. Tiden stod stilla.

Efter några timmar gick vi till mamma. Jag bar dig på stadiga armar. Eller var det kanske du som bar mig?

Din mamma var lite omtöcknad men vid gott mod. Allt hade gått bra. Hon började få tillbaka känseln i benen.

Du vägde 2634 gram och var 50cm lång.

Det har nu gått exakt två dygn sedan du föddes. Alla mår bra. Du ammar fint, och mamma - som är en hårding - går med lätta steg, trots kjesarsnittet. Det är jag som sköter extraamningen. Du är ju ännu späd. Den känsla du uppfyller mig med när jag matar är obeskrivlig, den överträffar allt.

När jag skriver detta, är du och mamma fortfarande kvar på BB. Ni kommer att stanna där tills du börjat gå upp i vikt ordentligt. Jag har varit ifrån dig i 30 minuter, men det känns som en evighet. Jag kan fortfarande känna din doft i min näsa. Jag ser dina mörka kisande ögon framför mig. Jag längtar efter dig varje sekund.

Här är några bilder från din första tid.


En minut gammal. Du var rejält svullen i ansiktet. Jag tar upp dig och går till mamma.


Du träffar mamma för första gången, sen bär det av till kuvösen.


En timma gammal. Jag tröstar dig när du ligger i kuvösen. Du är lite blå, men får raskt färg.


Du sover tryggt på mammas bröst. Du är ett dygn och svullnaden är på väg bort.


Du ler och charmar pappa när jag matar dig.

 
Skrivet för 518 veckor sedan
4023 518 veckor sedan

pylis

Grattis och lycka till!
11359 518 veckor sedan

da_sealboy

GRATTIS som fååå!! =D

Lycka till!.......... //Sälponken
11 518 veckor sedan

StarSara

naaaaah! *snyft*
va fint! Skönt att höra att det trots allt gick bra!!
Hon är väldigt söt! Grattis!!!