HakanLarsson

Dagen efter...

Så har man genomfört sin första triathlon. 15 års väntan är över. Hur det var? Det var grymt skoj!!

Och vilka trevliga medtävlande! Jag hade en bunt banala frågor, och alla ville hjälpa till. Man kände sig som "en i familjen" på en gång, på ett helt annat sätt än när man exempelvis deltar på en löptävling.

Allt ifrån riktigt duktiga tävlande (så vitt jag förstår var "sverigeettan" där), till amatörer deltog. Jag rekommenderar alla som kan simma att testa triathlon!

Hur gick det då för mig? Well, rätt ok. Simningen på 750 meter var inte fysiskt jobbig, men jag har aldrig simmat i så höga vågor. Så det var lite tekniskt svårt. Efter ett par rejäla kallsupar i de höga vågorna, gick jag från vanlig tretaktsandning (som funkar i simhall) till tvåtaktsandning. Det var lättare att ha koll på vågorna då. En annan sak som var svår, var att hålla koll på bojarna. Vågorna var så pass höga, att man inte såg dem om man inte låg "uppepå" en våg. Dessutom hade jag immiga glasögon, vilket inte underlättade. Men det gick hyfsat på simningen. Kom in på 4:e plats (av totalt ca 60 startande).

Växlingen från simning till cykel blev dock en mardröm. Man ska nämligen slänga badmössan (med startnummer) direkt man kommer upp på stranden. Det glömde jag naturligvis. Istället sprang jag upp 50 meter till min cykel. När jag tittade ner, såg jag att alla andra slängde sina badmössor på uppsamlingsplatsen. Så jag sprang ned, slängde min badmössa på anvisad plats, och sprang upp igen. Jag förlorade säkert en minut.

Tillslut kom jag iväg med cykeln. Men även cyklingen blev en mardröm. Det var nämligen terrängcykling, och min racercykel med smala blanka däck hoppade, sladdade och for. I varje nedförsbacke och över varje stubbe höll jag på ramla. Alla andra, utom jag och en polare, körde med terrängcykel (MTB). Totalt 5 personer dundrade om, och jag hade ingen chans att hänga med dessa fartdårar. Kändes irriterande, och jag förbannade mig själv att jag inte läst inbjudan och tog min terrängsykel istället. Det hade varit OK om de cyklade ifrån mig, men nu sladdade de ifrån mig nedför!!! Grrr...

Nåja. Efter 20 km cykling var det dags för växling. Och tack och lov så gick den bra. Sen var det bara att springa 5 km och så var jag i mål.

Jag kom alltså in på 9 plats av totalt 44 i min klass. Det känns faktiskt helt ok. Och jag har verkligen fått mersmak! Dock smärtar mina knän rejält idag. Framförallt vänster knä. Det gör ont på nedansidan av knäskålen. Jag hoppas att det är en vanlig inflammation i senan, så att jag inte dragit på mig s.k. "hopparkä" (alltså när senan delvis gått av), för det tar många månader att rehabilitera. Men skit samma, tävlingen var så skoj, så det var lätt värt en liten skada!!

Detta kommer jag göra om!!!

Frågan är om jag ska köra Ironman 2007 eller 2008. Hmmm... Nästa Stockholm marathon får avgöra. Gör jag maran på 3h30min anmäler jag mig till Kalmar marathon (3,8km simning - 180 km cykel - 42 km löpning). Så får det bli.