Cargando... 
Paginas
waagaard
waagaard's Blog
Ö till Ö
Nu är jag hemma efter ett riktigt äventyr!
Jag vill först tacka Håkan för det stora jobb han gjorde som parkamrat på denna strapats. Utan en partner med positiv inställning, god fysik och respekt för den resa som gjordes är det inte möjligt att ta sig hela rutten utan att bryta eller bli avplockad längs banan. Bättre kompis får man leta efter!
Själva loppet som sådant är inte fysikt extremt, att sima, löpa, simma, löpa osv är ganska behagligt och distanserna är inte avskräckande. En sådan här tävling handlar mer om att överleva och inte skada sig. Där har vi verkligen fått erfara, teränngen var i princip rakt ut i skogen blandat med hala klippor. Vi höll för det mesta 9-10 min/km i dessa partier (70% av sträckan), vi var tvungen att vara helt koncentrerade i timmar för att inte falla eller vricka fötter. Vi klarade oss från större missöden, jag föll på en klippa och Håkan badade lite ofrivilligt men inga skador.
Den tunga biten var vattenteperaturen, den pendlade mella 9 - 12 grader och både jag och Håkan var nära att bryta pga kramp och Hypertoni (kraftig nedkylning) Vi körde i avkapade våtdräkter vilket var lite tokigt. Den största utmaningen var en helt mot havet öppen simning på 1,4 km, vi var redan inedkylda från simningen innan. Jag frös som en hund redan efter 300m och vårt tempo sjönk drastiskt och överresan tog ca 45 minuter. Vi kollade frenetisk efter livbåtar och såg dem relativ nära. Både Håkan och jag funderade på att bryta men vi sade inte det till varandra vilket var tur för ingen av oss två skulle kunna övertala den andra att ändå fortsätta.
Efter att sett "nära döden" änglar och vitt ljus... Tog vi oss ändå över men detta är ngt jag aldrig gör om under dessa förutsättningar !
Det blev några ytterligare kalla övergångar men dessa var kortare (100- 900m), "löpningen" gick fint hela vägen och cykelmomentet var riktigt trevlig med bullar/Chips och godis på en damcykel.
Efter cyklingen kände Håkan av sitt knä och vi var tvungen att ta det lite lungnare, vi hade gott om tid då vi forserat ganska ordentligt i början så vi kunde relativt enkelt linka in mot mål efter att knäckt ytterligare 5-6 svinkalla simningar, varje nedstigning i vattnet var ångestladdad och hade vi inte varit två så hade jag gett upp.
5 minuter innan målet stängde sprang vi in och slog damtvåan med 10 minuter! Det var skönt att komma i mål och efter en underbar VARM dusch blev det en snabb middag innan vi stöp i säng.
( Håkan kom inte upp i sin säng så han somnade på sin golvet i fosterställning. :-) )
Så vad gör jag nu !?
Än en gång GRATTIS TILL PRESTATIONEN!
Ett stort grattis till en superbra prestation. På vilken plats kom ni på bland herrlagen? Hur pass långt före var team RedBull (Colting & kompis)?
http://www.smhi.se/oceanografi/istjanst/produkter/arkiv/sstchart/sstchart_20090907.pdf
/bo
Jag är impad av er bägge. Det är lite speciellt att ställa upp i lag. Man vill ju inte svika sin lagkamrat. Det gör att man verkligen pressar sig lite över sina gränser.
Tja, vad ska du hitta på nu? Jag kan inte din historia. Har ni kört några fjällmarathon eller så?
Marcus: Tror Coltings lag gick in under 9 timmar.
Men shit asså, så imponerad!
Grymt grymt grymt bra, jaha, nu var orden slut igen, Va ä detta för virke på folk här =) Övernaturliga människor men ändå så jordnära =)
Era rapporter är ju guld att läsa... så fängslande =) Ser långa ut men behöver ju bara läsa några meningar så är man ju fast... skiter i alla böcker nu och läser Shapelinkar-rapporter istället =)
SUPERGRATTIS!
Stort grattis!!
Vår story inkl. nya bilder finns på http://www.bvunlimited.blogspot.com.