Röda tights

Så kom hon till slut lilla Signe...

Vaknade vid sjutiden den 29 januari av vad jag misstänkte var värkar. Gick upp och började klocka och hade sammandragningar var 3-4 min. Är det inte då man ska åka in, tänkte jag och googlade det. Jodå, det var dags.Ringde in till förlossningen och pratade med en barnmorska som tyckte att jag skulle ta det lugnt eftersom jag inte hade så ont. Sagt och gjort så reste jag mig och gjorde frukost varvid värkarna plötsligt kom varannan minut. Åt frukost och nu började det göra rejält ont. Sambon vaknade och när han ätit och duschat åkte vi in.

Väl på förlossningen blev jag uppkopplad till CTGn och fick ligga där ett tag. Nu hade jag rejält ont. När barnmorskan kom tillbaka och undersökte mig visade det sig att jag redan var öppen 8 cm, dags att göra sig redo alltså. Efter en dusch fick jag lustgas eftersom det var alldeles för sent för epidural. Lite besviken var jag, men det var inte mycket att göra. 12:08 föddes Signe. 2750 gr och 47 cm.

Jag är övertygad om att förlossningen och framför allt återhämtningen gick så lätt p g a att jag är vältränad. Barnmorskan frågade om jag tränade, för hon tyckte jag verkade stark som klarat värkarbetet själv. Sedan hjälper det väl både att Signe var liten samt att vara smärtålig, vilket jag tydligen är. ;)

Nu längtar jag efter att få sätta igång med träningen igen, men man förstår verkligen varför man ska ta det lite försiktigt den första tiden. Till dess är det mest promenader och bäckenbottenträning som gäller.