Ekkins bloggeliblogg

Igår kämpade jag mig uppför Vårdkasen med cykeln. Det är nog den brantaste vägen vi har i stan, kändes jäkligt bra när jag nått toppen och sen hade utsikt över hela Härnösand. (Var tvungen att stanna tre gånger dock på vägen upp, inte riktigt elitcyklare). Övertalade mig själv att det skulle vara värt det eftersom jag sen får åka ner som en annan galning vägen hem.

Men fick punktering i framdäcket efter bara en liten bit ner... Så fick leda cykeln ner. Det sög.

Nu ska jag kasta mig ut i regnet och se om jag klarar av att springa 3km utan att dö! (I min värld är det mycket, jag jobbar på det)

Springa i regn är underbart btw.