HakanLarsson

Barnvagnsrally i Järvafältet

Dato: 2008-12-04 12:16   13 kommentarer

Idag for jag ut på första riktiga löppasset med min löp-barnvagn. Jag har känt mig aningen skeptisk tidigare, eftersom löpning för mig innebär frihet och lugn. Och att springa och fösa en barnvagn framför sig är ju inte så fritt.

Men, som så många gånger förr hade jag fel. Det var ju tvärt om superhärligt att springa med lill-tjejen! Inte det minsta besvärande. Barnvagnen gick lätt och smidigt. Det är klart att man inte springer lika snabbt, men det är tvivelsutan lika bra träning.

Lill-tjejen sov hela vägen. Från start till mål.

Detta ska jag absolut fortsätta med.

Shit vad underbart att knäet är bra!

1h 13 min 29 sec   11.49 km    6 min 23 sec/km   122 / 144  

Och här är några intressanta intervjuer med ultra-triathleten Kari:

Del I
http://se.youtube.com/watch?v=ZpHLkP9Du2E
 
Del II
http://se.youtube.com/watch?v=nn3nq3V9Qg8
 
Tidigare per telefon
http://se.youtube.com/watch?v=_sogVGQa5JM

Orientering i vinternatten

Dato: 2008-12-02 22:04   9 kommentarer

Idag gav jag mig ut på ett riktigt tufft pass. Hade inte tänkt det, men det blev så ändå. Rakt ut i terrängen, med pannlampan påslagen. Jag följde en liten terrängbanan, som jag sprungit många gånger. Men den är trixig att hitta i natten när det är regn och dimma. Jag behövde ta fram GPS:en några gånger, för att komma rätt.

Det var mycket gyttjigt och halkigt. Och isigt. Jag ramlade och halkade flera ggr. Ömsom gick det uppför. Ömsom gick det nedför. Över stock och sten. Över diken och åkrar.

Mitt under passet tänkte jag att detta ju var dumt. Här ligger man och max-belastar knäet, när man ju borde komma igång lite försiktigt.

Men knäet höll. Tack och lov. Ett bra tecken. Nu jäklar är jag på gång!!

1h 19 min 53 sec    11.57 km   6 min 54 sec/km   138 / 160  

Tankar om ultralöpning

Dato: 2008-12-01 11:09   15 kommentarer

Nu på morgonen fick jag en länk till ultradistans.se från Marcus, varpå jag surfade vidare ut på Rune Larssons hemsida. Rune Larsson är verkligen en fantastisk personlighet. Så hygglig och ödmjuk. Har lyssnat på hans föredrag. Han är en stor människa. En typisk långdistansare.

Jag tycker att Rune, som ju vunnit Sparthalon 3 ggr, är så skönt ovetenskaplig. Vilket behövs i våra tider, då vetenskap dyrkas som en religion. Han tränar för att det är skoj. För att han älskar att springa. Han är kritisk mot dem som säger sig sett sanningen. Och kritiskt mot vad allt som "vetenskap" heter.

Jag läste en gång en artikel av Rune i tidningen Runners World. Den började med att konstatera att man inte skulle äta salt, eftersom en Israelisk "vetenskaplig" undersökning visade att man presterade sämre då. Han skrev att detta hade spridigt sig som en löpeld bland marathonlöpare när undersökningen kom.

Problemet var bara att killar som Kjell-Erik Ståhl ju åt salt, och vann. Rune gick tillbaka och kollade upp undersökningen. Det visade sig - om jag inte missminner mig - att undersökningen var gjord på 6 st soldater, som irrade omkring i öknen. Inte så vidare vetenskapligt alltså. Inte för marathonlöpare i alla fall.

Anyway: På Runes hemsida läste jag bl.a. om hur han laddar inför en ultralång tävling, ex 100km löpning. Rune menar att det är onödigt att kolhydratladda, eftersom det inte går att lagra tillräckligt med kolhydrater för att räcka under ett helt lopp. Vätskeuppladdning är också helt onödigt av samma andledning. Istället måste man se till att äta och dricka rejält under själva loppet loppet.

Rune rekommenderar att man ska äta fet och svårsmält mat till frukost. Han nämner exempel som ett halvt kilo ostkaka med två deciliter vispad grädde och en massa blåbärssylt en timma innan starten. Han nämner även en "rejäl laddning" blodpudding. Lättsmält mat, som marathonlöpare äter, går bort.

Ultralöpning så okomplicerat. Man behöver inte toppa sig, eller hålla på och mixtra på andra sätt. Det gäller bara att njuta av tävlingen. Det är nog kanske därför ultradistans passar mitt lynne. Rune menar att en viktig del av uppladdningen är att tänka på tävlingen som ett äventyr, och tänka positivt på de kommande strapatserna. Man ska programmera hjärnan med glädje, som Rune uttrycker det.

Rune menar att träningen inför tävlingen ska vara så rolig som möjligt och ge så mycket lycka som möjligt. Det ger lust att löpa och löplusten är en "mycket stark drivkraft för en människa som ska springa 10 mil". Har man inte lycka i sitt inre och lust att löpa, är det svårt att orka 100km. Att springa loppet med någon man trivs med, är inte fel. Att småprata och få timmarna att gå. Att peppa när modet börjar tryta. Att känna inre lycka. Det är ju därför man håller på med denna sport.

Jag har märkt att när jag börjar bli sliten på Kalmar Järnman, så ser jag till och ler och hejar på mina medtävlande. Det hjälper. Jag minns exempelvis att jag blev omsprungen av en riktigt duktig löpare efter ca 15km. Vid 30km kom jag dock ikapp honom. Han gick och hängde med huvudet.

Jag drog ned på tempot ett slag och joggade bredvid honom. Försökte gjuta nytt mod hos honom. Sa att det såg lätt och fint ut när han sprang. Att han var en stark och duktig löpare. Att det nu bara var 10km kvar, av ett helt års träning. Vi var inne på sista timmen, av årets 500 träningstimmar.

Han sa inte så mycket. Jag började springa och sprang ifrån honom. Efter ett par minuter kom han dock ikapp mig. Han hälsade och sprang sedan ifrån mig så det sjöng om det. Efter några km mötte jag honom. Då hade han passerat vändpunkten och var på väg tillbaka mot mål. Han hade ett högt och fint löpsteg. Han hälsade glatt på mig och såg pigg och stark ut.

Både han och jag blev stärkta av situationen.

Och det är just detta jag älskar med ultradistans. Den psykologiska aspekten. Strävan efter lycka. Den positiva energi man kan få, när man hjälper varandra.

Hilfe!

Dato: 2008-11-30 21:21   5 kommentarer

Äh, det var så dåligt väder idag, att jag inte iddes åka rullskidor. Drog på mig löpdojorna istället.

Idag blev det längd-rekord sedan knäskadan. 10km i frustande fart. Hade inte med mig puls/tempo-klockan, så jag vet inte hur snabbt det gick, men jag tyckte att jag höll god styrfart. Tryckte stundom på rätt hårt (5:30?).

Knäet? Nemas problemas. Inga fantom-smärtor idag. Allt kändes tipp topp! December ser ut att bli en mycket trevlig uppbyggnads-månad. Till januari är jag nog back-in-buissness!

Idag fick jag också en sån enorm längtan att få köra Kalmar Järnman igen... Vad är det som gör Ironman så beroendeframkallande?? Damn... Fattar inte... Hur i hela friden ska jag kunna stå emot Kalmar Järnman anno dominus 2009???

Hilfe!! 

Simning och A&A

Dato: 2008-11-29 18:45   9 kommentarer

Idag blev det 2km löpning till simhallen, väl där simmade jag ett riktigt trevligt pass.

Först 15 lätt insim. Därefter körde jag ca 30 min med dolme och paddlar. Bl.a. accelererande hundringar. Första 25 lungt och tekniskt (med catchup etc), andra 25 tekniskt, tredje 25 accelererande för att gå sista 25 absolut max. Riktigt skoj. Sen körde jag endel fjäril och avslutade med lungt avsim.

Sen klövade jag hem. Löpningen kändes enormt lätt och ledig. Jag bara flöt fram. Härligt.

Knäet kändes ... hmmm ... bra tror jag. Eller kändes det verkligen bra? Hmmm... kände jag inte lite när jag testade bröstsim? Hmmm... Bäst att ta det lite försiktigt. Imorrn hade jag tänkt springa, men jag tror att det får bli lite rullskidor istället. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Alltid svårt när man varit skadad. Ibland får jag för mig att hjärnan spelar en spratt när man haft en skada, och simulerar smärta, bara så att man ska ta det lite extra lungt. Fantomsmärtor, lixom.

Ikväll ska jag och en triathlonkompis (Hägglöv) för övrigt vara riktigt nördiga. Vi har lirat ett sällskapsspel som är en avancerad variant av Risk ända sedan 1980-talet (A&A). Nu har det kommit en ny version som vi ska kasta oss över. Haha... vuxna människor som lirar sällskapsspel... kan man tänka... tur att ingen vet om det, förutom jag och Hägglöv...

:-)

Friskförklarad?

Dato: 2008-11-27 20:04   13 kommentarer

Jag tror nästan att jag tar och friskförklarar mig själv. Jag är ännu inte kallad till rönken, men det struntar jag i. Idag var jag ute på min 9km runda. Tempot är väl inte något att skryta över, men jag testade att trycka på lite extra på vissa ställen, och knäet känns helt OK!!!

*lycka*

Så nu gäller det att bygga upp träningen igen succesivt. Först öka frekvensen på löppassen. Sen distansen. Och sist tempot.

Fokus kommer att ligga på simning och löpning under nästa månad. Sen kickar jag igång med cykel igen. Jag och Waagaard ska börja koppla upp oss på nätet och cykla multiplayer mot varandra med våra cykeltrainers. Det är rätt coolt.

53 min 56 sec    8.82 km   6 min 6 sec/km   129 / 144   660 kcal  

PB 800m fritt

Dato: 2008-11-26 20:25   8 kommentarer

Trots att jag varit förkyld en vecka testade jag 800m fritt idag. Man blir ju så inspirerad när man surfar in på Ironwomans hemsida.

Jag hade ingen sprutt i kroppen, men jag gled ändå in på 12min 25sek. (Kort bana, ingen startpall.)

Jag lyckades liksom inte köra mig trött, utan kände mig mest seg. Men man är kanske inte helt frisk ännu. Hade tänkt trycka på sista 50m men ... nje ... kroppen svarade helt enkelt inte. Får testa om några veckor när jag varit frisk ett tag. 

Men, nu har jag i alla fall något att utgå ifrån.

PB 800m 12:25 (1:33/100m)  

Psssst...

Dato: 2008-11-26 09:49   4 kommentarer

... nu har jag beställt Isolas julklapp... men säg inget till henne... blev en trehjuling... vi får se om hon tycker den är skoj... det är ju ingen rosa ponny och inte heller en brat-docka... men pappa tycker i alla fall att skopan var häftig!!

Igår for jag ut och kutade i djupsnön. Det har säkert kommit ett par decimeter. Det är kanske inte det bästa för knäet, men jag kunde inte hålla mig. Och tänka sig, det gör inte det minsta ont!! Helt fantastiskt. Det blev 9km snöpulsning på 58 minuter. *Lycka*

Idag har jag träningsvärk i vaderna.

Fy vad skönt!!

På tur i järvafältet...

Dato: 2008-11-25 11:56   4 kommentarer

Idag var jag ute med lillan i Järvafältet. Vilken underbar dag. Snön låg vit och fin, både på marken och i träden.

Lillan ligger i en pulka som jag drar efter mig. Pulkan är fäst i en gummistropp, och i änden har jag fäst en livrem, som jag har runt midjan. Då kan man gå fast det är rätt djup snö. Och dessutom kan man ju gå helt fritt med armarna. Värsta power-walken i djupsnön!!

När jag gick förbi några personer, hörde jag hur den ena viskade till den andra "det där var ju smart". :-)

Igår simmade jag. Har ju varit förkyld, så jag tänkte köra lite lätt. Men så blev det inte. Hakade på två andra simmare, som är jämnstarka. Så vi låg och hetsade varandra. Huh. Men det var kul i alla fall. Ikväll har jag tänkt åka skidor, och imorrn blir det lite löpning igen. Härligt härligt!!

Till nästa år ska jag fixa en pulka från kronan och några vita blixten, så kan jag träna med lillan då också. Om det blir snö vill säga...

Hårdare test av knäet i snöyran

Dato: 2008-11-23 20:05   7 kommentarer

Idag testade jag knäet lite hårdare. Det blev 9 km på 58 minuter.

Sprang till Järvafältet, som är ett naturreservat. Snön lyste upp natten. Det blåste halv storm och snön yrde. Härligt.

Sprang rakt ut i natten. Rakt ut i skogen. Följde en liten snöig stig. 

Mitt i mörka skogen stannade jag och njöt av livet för en stund. Lyssnade till snöstormens ylande. Klappade om en vacker tall. Tänkte ett slag på min bortgånge vän Martin. Sen lufsade jag vidare.

Något driv har jag inte i steget. Och 9km kändes faktiskt riktigt jobbigt.

Men jag är på gång. Knäet känns bra.