Grrr...

Fan, jag är fortfarande förkyld. Ont i halsen. Jag har inte varit med om en mer segdragen förkylning. Men nu får det fan vara nog. Imorrn drar jag och tränar oavsett hur jag känner mig.

30 min löpning - 60 min spinning - 30 min löpning.

Jag har "bara" ont i haslen, och det finns en liten regel kring det där:
1) Har man ont ovan nacken (hals, snuva) kan man träna lite försiktigt.
2) Har man ont nedanför nacken (lungor, hosta) så ska man stanna hemma.

Jag hoppas att den gamla regeln stämmer...

Next time, walk around!!

Hemkommen efter en vecka i Washington. Underbar stad, snyggt och städat, inte ett klotter. Jag passade på att åka ut till Washingtons ”värsta” kvarter, men det var inte alls lika nedgånget som våra förorter i Stockholm. Och bilparken i ”förorterna” är betydligt bättre än i norrlands inland. Det märks att D.C är en rätt välmående delstat.

Arkitekturen i Washington är mäktigt, men det kändes lite surrealistiskt att strosa runt bland gigantiska byggnader som påminner om antikens Grekland, men där tidens tand ännu inte påverkat fasaderna. På nått sätt såg byggnaderna så malplasé ut, i all sin prakt. Jag saknade liksom Atens söndervittrande byggnader, Venedigs små gränder, Paris kultur, Roms historia, Wiens arkitektur. Den gamla världens slitna charm, helt enkelt.

Men jag ska inte gnälla. USA är på många sätt ett fantastiskt land. Alla var otroligt trevliga, hjälpsamma och vänliga. Det jag gillade bäst var att polisen faktiskt fortfarande tillåts – och förväntas – vara poliser. Under mitt enda löppass råkade jag springa rakt in i mulen på en polishäst, och jag fick en välförtjänt tillrättavisning. Tummen upp för nolltolerans!

Veckan blev inte bra träningsmässigt. Jett-lagg, feber, hosta och bizarr huvudvärk. Det blev bara ett pass, men det var å andra sidan helt underbart.

En fördom om amerikanare var jag dock tvungen att stryka: Jänkarna är inte alls feta, tvärt om. De är mycket smalare än vi svenskar. Och alla verkar löpträna!

Packad och glad!

Så var allt packat. Imorrn flyger jag till Washington.

Det första jag packade var löpdojor, löpartajts, löparjacka, underställ (det är -10), mössa och skidhandskar. Jag har lånat frugans pulsklocka med distansmätare (RS800sd) - i stadsmiljö är det hopplöst att hålla koll på hur långt man sprungit. Jag bor rätt nära en gigantisk park, så jag ska försöka komma upp 06:30 på mornarna och göra bort träningen då (så snart min förkylning gått över). Jag har även packat shorts för att kunna köra på gymmet. Få se ... har jag glömt nått? Nej, det ska väl räcka med det. :-)



Vi hörs om en vecka!

På bättringsvägen...

Igår hade jag rejält ont i hals, gom(!) och längst bak i näsan(!!). Röd som attan. Idag är det dock mycket bättre, men förkylningen har krupit ned i lungorna. Har slappat hela dagen, sett på TV och mått gott. Skönt att få lite vila. Egentligen kom förkylningen rätt lägligt, jag behövde nog en vilovecka. Och kanske är det just den tunga träningen, i kombination med lite stress på jobbet, som gjorde mig sjuk. Balans mellan vila och sömn är A och O för att kunna träna hårt utan att bli sjuk och skadad. Kör man lagom stärks immunförsvaret. Kör man för hårt försämras immunförsvaret. Visst är kroppen fantastisk? Resan till USA kunde för övrigt inte ha kommit lägligare. När jag kommer tillbaka kommer jag vara helt skadefri och frisk. Och då är det bara att kicka igång med träningen igen! Shit var jag längtar efter att få orientera i Järvafältet igen!!

Host i vattnet...

Host host och ont i halsen. Men jag drog ändå och körde ett superlätt simpass. Tekniken kan man ju alltid fila lite på.

Sen har jag äntligen klurat ihop det ultimata träningsupplägget. :-) Tänker rulla igång med det så snart det går att åka rullskidor igen. (Tisdag åker jag rullskidor till jobbet, på torsdag åker jag hem.)

	Måndag	Tisdag	Onsdag	Torsdag	Fredag	Lördag	Söndag
Simning							01:00
Cykel	01:30		01:30			02:30
Löpning		01:15		01:15		01:00
Rullskidor		01:00		01:00
Styrke							01:00
						Totalt:	13:00

Damn...

Detta kommer inte bli en bra månad. Tusan oxå. Idag har jag rejält ont i halsen, och på tisdag ska jag till Washington D.C. Det ska bli skoj, men jag kommer inte hem förrän den 13:e. Det finns ett bra gym på hotellet, men problemet när man är ute och reser är att man mer eller mindre tvingas gå ut med kollegorna på kvällarna, när man egentligen bara vill hem och träna. Men jag får försöka ha lite disciplin och kliva upp på morgonen och träna lite. Det finns kanske någon park nära hotellet som jag kan jogga runt. Damn...

Summering av januari

Löpning: 45min
Cykel: 12h23min
Simning: 3h
Längdskidor: 13h03min
Rodd: 1h55min
Styrketräning: 3h50min
Totalt: 35h56min

Superset istället för cirkelträning...

Som sagt, en plan överlever aldrig första stridskontakten. Inte heller min styrketräningsplan. Inte i fasen kunde jag köra styrke-cirkelträning som jag hade planerat, gymmet kryllade ju med andra människor!! :-) Istället supersettade chins och axelpress i Smithmaskin. Sedan supersettade jag pullups och situps. Sen körde jag frivändningar med axelpress och efter det körde jag diverse olika magövningar. Efter styrkepasset körde jag 60 min spinning. Imorrn blir det skidor igen. Jag längtar!!!

Staka på med HSK!

Ännu en fantastisk skid-dag. Strålande sol, gnistrande snö. Det var fullt med folk på Ursvik. Riktigt skoj. Och snabbast, det var jag!! :-)

Jag hörde för övrigt att min gamla skidklubb HSK har gått i graven. Trist. Längdskidor håller som tävlingsidrott på att dö ut. På tio år har andelen aktiva halverats, såg jag på sportspegeln. Men det ligger kanske i tiden. Längdskidor är ju inte en vidare glamorös sport, och dessutom finns det knappast någon mer fysiskt jobbig idrott. Men som motionsform tror jag att längdskidor ännu har en lysande framtid. För det är trots allt riktigt riktigt härligt att komma ut en dag som denna och verkligen njuta av moder natur!

Tillbak i sadeln!

Yes, så var man uppe i sadeln igen. Rejält blåslagen på höger höft ännu, men det gör inte ont. Fy fasen vad tur jag hade.

Idag körde jag 10km i Ursvik, 43 minuter. Fy fasen vilket härligt pass! Det som är bra med skidåkning är att man kan gå på till 100% i uppförsbackar utan att dra på sig sån där mördande mjöklsyra. Eftersom man använder hela kroppen så blir man inte stum på samma sätt som när man cyklar eller löptränar. Det är väl just därför längdskidåkare har den högsta syreupptagningsförmågan av alla. Jag fick avbryta passet eftersom höger handtag pajade. Dags att plocka fram super-epoxy och lite ståltråd. (Äpplet faller inte så långt från trädet, eller hur L-G? :-)

Jag avslutade passet på cykel-trainern. 16km på 33 min. En riktigt härlig avslutning på en tung arbetsvecka!