HakanLarsson

Lera och snor

Date: 2008-10-14 09:54   12 comments

Äh, nu har jag provat hur det är att vara soffpotatis i 4 dagar. Inget för mig. Jag blir bara lat och onyttig av det. Ugglar framför TV:n. Bättre att fortsätta träna, men undvika sånt som gör ont. Och så kan man ju dra ned lite på träningsdosen. Ett strulande knä och en trasig rullskida är ju trots allt rätt värdsliga ting. Sånt som händer.

Mina gamla rullskidor pajade förra passet, men jag funderar faktiskt på att beställa ett nytt par. (Min fru är på mig som en uppländsk fästing för att få mig att fortsätta träna.) Dessutom behöver jag nya pjäxor. Ni ska se mina gamla. Dom är minst sagt luggslinta. Första modellen av salomon SNS som kom ut på marknaden. Funderar på modellen Pro Combi Pilote. Dom är gjorda för både skate och klassiskt.

Om jag köper nya rullskidor och pjäxor, så är det lika bra att anmäla sig till Vasaloppet. Och då måste jag ju köpa nya längdskidor och bindningar också. Det blir i slutänden en rätt dyr affär, men livet framför TV:n lockar inte.

Jag saknar lera och snor.

Handskarna på hyllan...

Date: 2008-10-12 20:39   7 comments

Idag pajade mina rullskidor.

Och knäet blir inte bättre.

Det känns som att det är dags att lägga all träning på hyllan.

Rullskidor och Hawaii Ironman

Date: 2008-10-10 11:16   6 comments

Inget ont som inte har något gott med sig. Min lilla elaka knäskada (patellofemoral Pain Syndrome?) har inneburit att jag ställt in all löpning och cykel och istället plockat fram rullskidorna. Och jäklar vad skoj det är att åka rullskidor! Det hade jag nästan glömt. Jag har hittat en pefekt runda. Drygt 19km som tar lite drygt 1:20 att åka. Även när jag blir frisk kommer jag bannemig fortsätta åka rullskidor!

Jag ligger markant högre i puls när jag kör rullskidor än när jag springer eller cyklar. Det beror på att hjärtat måste syresätta en mycket stor mängd muskler. Inte bara benen jobbar, utan även överkroppen. Och att pumpen måste jobba extra hårt gör att syreupptagningsförmågan ökar utan att man sliter speciellt ont. Det märks inte minst i fystest, där längdskidåkare oftast ligger i topp.

Jag tror paradoxalt nog att min knäskada faktiskt kommer att göra mycket gott för min Triathlon. Ty istället för att ligga och såsa fram blöt och jäklig på hojen, dundrar jag nu fram med liv och lust på mina rullskidor! En riktig nytändning!! Skoj!!!

By the way: Ni missar väl inte Hawaii Ironman på lördag? Sänds live på http://ironman.com/. Starten går 19.00 (alt 18.45) svensk tid!

Tappert litet krigarhjärta...

Date: 2008-10-08 23:38   7 comments

Lilla Sprallis är magsjuk. Hon har varit det i tre dagar nu. Hon ömsom spyr, ömsom bajsar. Hennes lilla gosiga mage är helt borta. Stackarn.

Små barn är så tappra när dom mår dåligt. Grinar inte, utan försöker istället vara till lags. Extra kramiga. Men man ser hur illa hon mår. Hon kryper så långsamt. Trötta ögon. Men hon fortsätter ändå att busa, le och locka till skratt. Som pappa busar man självklart tillbaka för att hålla uppe stämningen, samtidigt som ens hjärta bara vill brista.

Tack och lov så matvägrar hon inte. Så jag får i henne både vatten och mat. Men det kommer ju tyvärr upp igen. Ringde sjukan och frågade om råd. Dom gav tipset att ge Sprallis mindre portioner. Jag har tidigare gett henne så mycket käk och vatten som hon har velat ha. Men det är tydligen fel strategi. Bättre är att ge små mängder vätska och vatten, men hyfsat ofta.

Hoppas hon repar sig snart.

Idag var jag och gick med barnvagnen i Järvafältet. Vädret var helt fantastiskt. Kor och getter strövade fritt. Backigt som tusan. Kände inget i knäet. YES, tänkte jag. Men ikväll gör det ont igen. Aj aj. Smärtan kommer alltid efteråt. Jag måste vara mer försiktig när jag går med barnvagn. Undvika backar. Hoppas ortopeden kallar snart, så att man får en fastställd diagnos över saker man kan göra, och sånt man bör undvika.

Nu när den akuta smärtan gått över, påminner skadan på pricken om denna typ av löparknä (Patellofemoral Pain Syndrome).Om det är denna, blir man ju lite nedstämd eftersom den inte är helt lätt att rehabba. Samtidigt så står det att aktiv vila är bra, som simning och övningar där man inte böjer på knäna. Simning och längdskidor alltså! Så.... blir jag inte bra, får jag inrikta mig på vasalopp och långdistanssimning nästa år. Alltid finns det något att bli bäst i

Patellofemoral Pain Syndrome. En liten sammanfattning av rehab:

- Det tar lång tid, ofta 6 veckor, innan förbättringar kan skönjas.
- Syndromet kan komma tillbaka.
- Stärk lårmuskeln (Quadriceps) med lätt benspark. Ej helt sträckt eller böjt. 3x10 3-10 ggr per dag.
- Stretcha höft, baksida lår, vader och utsidan av ben.
- Kör aktiv vila i form av simning eller annan "icke-stötande" aerob träning.
- Vila tills ingen smärta känns (viktigt för att undvika bortnötning av brosk).
- Kyl knäet med is (frusen gel) i 10-20 min efter träning.
- Det är inte dokumenterat att inflamationsdämpande medicin fungerar, men man kan testa.
- "Knä-band" är omdiskuterat och det finns inget vetenskapligt stöd för att det fungerar.
- "McConnell taping" kan fungera på kort sikt, men entydligt vetenskapligt stöd saknas.
- Använd inte slitna skor.
- Pronation kan orsaka syndromet. Använd därför stabila skor.
- De allra flesta blir bra med försiktig träning, framförallt om man har diciplin.
- En sista utväg är operatoin, för att jämna ut ytan under patellan. Problemen kan dock återkomma.

Källa: http://www.aafp.org/afp/991101ap/2012.html

Vilans magi...

Date: 2008-10-06 17:38   8 comments

Ja vad kan man säga.... bondfru, maddej_007, biffen10 m.fl. hade naturligvis rätt. Vila är ju rena mirakelmedicinen mot skador. För några dagar sedan kunde jag omöjligt böja knäet. Jag kunde inte gå med barnvagnen och absolut INTE träna. Nu har jag vilat några dagar, och knäet känns redan mycket bättre. Fortfarande ont, men nu kan jag till och med gå i trappor utan problem! Rena magin

Jag testade att åka rullskidor igår. Jag stakade hela vägen med raka ben. Så det får räknas som "aktiv vila". Det fungerade utmärkt! Gjorde inte alls ont. Jag hittade dessutom en underbar rullskid-bana, med perfekt "knottrig" astfalt. Bra grepp för stavarna. Banan är slingrig och har rejäla backar både utför och uppför, så man måste hela tiden vara allert. Kul! Dessutom är vägen smal, så knappt några bilar kör där. Jag ska fortsätta köra rullskidor (och simma?) tills jag är 100% bra. Sen ska jag rulla igång med cykel- och löpträningen försiktigt. Jag ska INTE springa 20km det första jag gör (vilket Steph påtalade). Även en tjurskalle som jag måste lära mig.

Min analys till mitt knäproblem är enkel: 

1) Fallskada en vecka innan Kalmar Järnman skapade grundproblemet.
2) Kalmar Järnman genomfördes skadad, vilket också kändes i slutet av maran.
3) För lite vila efter Kalmar Järnman
4) Sala Silverman en månad efter Kalmar "slog upp" skadan. Då gjorde det riktigt ont. Sala sprangs dessutom i mina tunna tävlingsskor, vilket var fruktansvärt korkat.
5) På tok för lite vila efter Sala Silverman, dvs. jag tränade skadad. Skadan förvärrades därför succesivt.

Jag kommer att göra följande förändringar i min träning:

1) Jag hade satt upp ett mål på sub 10 på Kalmar Järnman, men det har jag nu raderat ur hjärnan. Det är dumt att sätta upp mål. Det gör bara att jag kör hårdare än min kropp pallar. Vilket är kontraproduktivt. Min mål ska istället uteslutande vara att ha skoj.

2) Istället för att planera min träning ska jag se till att lyssna på kroppen. Om jag ligger på 30 eller 50 timmar per månad kommer jag inte bry mig om. Jag ska inte kolla på den statisitiken. Lusten får avgöra träningsdos. Simningen måndag och onsdag är dom enda låsta dagarna.

3) Jag går tillbaka till att träna och tävla i mina stabila Asics DS Trainer. Det var trevligt att springa i lätta neutrala odämpade skor, men det är bara att erkänna att mina knän inte håller för det. Farsan hade rätt som vanligt.

4) Jag utesluter all intervallträning, backträning och tester. Istället går jag tillbaka till mitt "långdistans-gnetande". Det har fungerat tidigare och lär säkert fungera framgent. Träningen ska alltid kännas lätt och ledig. Jag kommer uteslutande träna försiktigt och efter "eget huvud". 

5) Till säsongen 2009 kommer jag att avbryta allt tävlande efter Kalmar Järnman. Då ska jag ta en månad ledigt. Sen ska jag rulla igång mycket försiktigt under hösten. Jag kommer att tävla försiktigt och med förnuft.

Liten rättelse ang Panodil...

Date: 2008-10-04 12:23   2 comments

... så att ingen får leverskador pga min tidigare blogg (som jag editerat).

Man får absolut INTE kombinera Panodil och Alvedon. Läkaren måste ha skrivit ut fel till mig. Två personer hörde av sig via Shapelink och påtalade detta. Och jag talade just med en kompis som är apotekare som sa att man kan få allvarliga leverskador om man kombinerar Panodil och Alvedon.

Min apotekarkompis förstod inte heller varför läkaren överhuvudtaget skrev ut Panodil. Det är bara smärtstillande och inte antiinflamatoriskt. Hon tyckte snarare att jag skulle äta Ipren eller Voltaren. (Dessa båda ska man inte heller kombinera.)

Nå, ibland blir det fel. Sånt som händer. Men jäklar vad tur att jag bloggade om det på Shapelink! Annars hade jag kanske fått leverskador. Och det hade ju inte varit skoj.

Tack Mona, Peter och Johanna!!

Vårdcentralens dom...

Date: 2008-10-03 12:20   5 comments

Läkaren vred och vände på knäet, men det gör ju inte ont. Hon klämde och tryckte. Men det gör ju inte heller ont. Mina vaga beskrivningar om hur smärtan liksom börjar på knäskålen och sedan runt och nedan knäskålen, verkade inte göra henne mycket klokare. Hon kunde inte avgöra om det var på eller under knäskålen smärtan kom ifrån. Läkaren sa dock att det är vanligt med smärtor i knäet och rekommenderade smärtstillande, samt att jag ska undvika saker som gör ont.

Jag stod dock på mig och sa att jag nu haft ont i två månader och att jag testat smärtstillande och vila, men att så fort jag startar om att springa så gör det ont. Hon backade då och skrev ut en remiss till en ortoped i Sollentuna. Hon lade dock till att det kan ta lång tid att komma in, så hon rekommenderade att jag skulle börja ringa nästa torsdag och börja tjata lite, så får jag kanske komma in lite fortare. Så jag får väl göra det.

Isola var för övrigt så fin och snäll i väntrummet idag. Vi väntade nästan en timme. Efter 45 min lessnade hon lite, så jag lät henne krypa omkring på golvet och jollra lite. Man är alltid lite nervös när man gör sånt. Folk kan bli arga. Men inte denna dag. En kvinna, antagligen från Ryssland eller Serbien, plockade upp henne och började jollra med henne. Sånt blir man som förälder både glad och stolt över. Det händer inte så ofta i Sverige.

Jag gillar verkligen synen på barn som man har i södra och östra Europa. (Och som man säkert hade i Sverige före paret Myrdals era.) Där är barn inget man ska skämmas över. Tvärt om. Där är barnen ett naturligt inslag i samhällslivet. Häromdagen läste jag om att "lattemammorna" var moderna för att de törs gå ut på stan och dricka kaffe med mjölk. När man läser sånt inser man vilket hemskt "Myrdalskt" land man bor i. Tänk att föräldrar i Sverige drar sig från att dricka kaffe med mjölk på kafé, med rädsla för vad andra ska säga.

Jag var i Italien för några månader sedan. Isola bajsade på sig när vi var på en pizzaresturang. Frugan - som kan lite italienska - frågade försynt om vi kunde använda toaletten för att byta. "Varför det", frågade pizzabagaren, "ni kan väl byta om på bordet som är ledigt?". Så fick det bli. Och alla skrattade och tyckte att Isola, som betyder ö på Italienska, var sååå gullig. Trots bajs. För barn bajsar. Det är lixom naturligt. 

Hade samma skett på ett kafé i Svedala?

Ahhhhiiii säger knäet...

Date: 2008-09-30 22:08   16 comments

Haha, alltså nu jävlar skulle ni se mitt knä! Nu kan jag överhuvudtaget inte röra knäet. Knäet är rött, varmt och svullet. Måste ju vara en inflammation.

Jag ringde vårdcentralen på förmiddagen idag och fick en tid klockan 11.00 på fredag, men jag borde nog ringa akut i morgon bitti och försöka komma in tidigare. Blir bara värre och värre. Nästan lite komiskt. Nu kan jag knappt gå. Kan inte böja knäet mer än lite-lite grand. Ja, ja. Nu kan jag absolut inte träna i alla fall.

Nå, det kanske inte var så klokt att springa 20km igår (+60min simning), men å andra sidan, om det inte hade blivit så här illa, hade jag nog inte ringt farbror doktorn! Nu får jag kanske någon dunderkur mot svullnaden! :-)

Nu får man softa några veckor... Kanske... :-)

Aj, aj säger knäet...

Date: 2008-09-29 12:17   10 comments

När man är skadefri glömmer man snabbt hur frustrerande det är att vara skadad. Jag har kunnat träna hårt i 1½ år utan problem. Jag trodde att skador var ett minne blott. Inget som skulle drabba mig igen. Men nu sitter jag med bultande knä. Det värsta är att man får rätt "negativa" tankar. Typ att man aldrig mer kommer att kunna tränar seriöst igen. Att det kanske är dags att göra något annat.

Det gör liksom ont på utsidan av knäskålen. Lite svårt att förklara. Det gör inte ont att trycka på knäskålen, men det "knarrar" när man trycker på den. Det är framförallt när man aktiverar den nedre delen av främre lårmuskeln som det gör ont.

Det går bra att sitta hukad och cykla. Då kopplas gluteus och hamstrings på. Men så fort jag sätter mig upp i sadeln och kopplar på främre lårmuskeln gör det ont. När jag springer gör det ont direkt. Framförallt uppför och nedför. Det känns från början, men mellan 10-20 minuter in på passet gör det som mest ont. Då är det riktigt svårt att springa. Sen miskar smärtan något. Är det brant nedför måste jag liksom springa på tå för att mildra smärtan.

Nu käkar jag Ipren och ser till att inte böja knäet i onödan. När jag sitter ned så sitter jag alltid med rakt knä. Jag får för mig att det minskar smärtan. Men hela skadan är skum. Ena sekunden gör det så innihelsike ont. Några minuter senare känns det inget alls. Har haft det i två månader nu. Jäkla svensexa, jäkla painball.

Tänk om jag aldrig blir bra? Hoppas att det kommer snö i år, så att jag kan köra längdskidåkning istället för löpning och cykel. Hoppas, hoppas, hoppas.

Hade tänkt springa Lidingöloppet i helgen, men frugan fick ta över mitt nummer istället. Och som hon sprang! På 1½år har hon bara tränat 5 pass á 5km. Ändå lunkar hon i mål på 3:08. Vilken kämpe! Nedan har ni en fin-fin bild på henne. Så här piggelin såg hon ut hela loppet.

Giftiga nappflaskor...

Date: 2008-09-28 09:09   8 comments

... jag har aldrig gillat nappflaskor. Vet inte varför. Har bara inte gjort det. Det är faktiskt en anledning till att Isola inte får välling. Eller behöver använda napp. Och kanske hade man inte helt fel. Läste i dagens DN om att ämnet bisfenol A, som finns i merparten av alla nappflaskor, kan orsaka bl.a. problem med inlärningsförmågan, cancer, hjärtsjukdommar och diabetes.

Ämnet är tydligen vanligt i genomskinlig hårdplast. Flaskor märkta med PC eller 7 på botten av flaskan innehåller bisfenol A. Så dom kan man ju kasta. Jag har just kastat 3 nappflaskor och en mugg. Märken som kan läcka bisfenol är: Esska, Bambino, Avent, Rock star baby, Elodie, Nuk, Nuby, Dr Brown. Lundmyr of Sweden.

Åkte idag för att köpa glasflaskor, men inga butiker eller specialaffärer hade glasflarror. Hmmm... Undrar vart man får tag på det??